1 Herrens (Jahvehs) ord kom till mig. Han sa: 2 Och du människobarn, så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh) till Israels mark:

Ett slut (hebr. qets)

slutet (hebr. haqets) [kommer] över landets fyra hörn.

3 Nu är slutet över dig och jag ska sända min vrede över dig och ska döma dig efter dina vägar, och jag ska ge dig alla dina styggelser. 4 Och mina ögon ska inte skona dig och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge dig efter dina vägar (som du har vandrat, val du gjort), dina styggelser ska vara i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).

5 Så säger Herrarnas Herre (Adonai Jahveh): Ondska, en ondska, se den kommer. [Här upprepas ordet ondska – hebr. raa, två gånger, båda gångerna i singular och med tillägget en. Alltså görs det absolut övertydligt att det är en enda ondska det handlar om.]

6 Ett slut (hebr. qets)

[gör] slutet (hebr. haqets)

se det kommer.

[Versen har en struktur med en inledande kiasm, och där ordet ”väcks” som också kan betyda skördetid står centralt, inramat av ordet ”slut”. Orden qets och qits är snarlika och ger en rytm och upprepning.]

7 Er tur har kommit ni landets invånare, tiden har kommit, tumultets dag är nära och inte med glädjerop på bergen. 8 Nu ska jag med hast hälla ut mitt raseri över dig och använda min vrede över dig och ska döma dig efter dina vägar, och jag ska ge dig alla dina styggelser. 9 Och mina ögon ska inte skona och jag ska inte ha medlidande, utan jag ska ge dig efter dina vägar (som du har vandrat, val du gjort), dina styggelser ska vara i din mitt och ni ska veta att jag är Herren (Jahveh).

10 Se dagen! Se den kommer! Vändningen visar sig, staven har blomstrat, stolthet (arrogans) har knoppats. 11 Våldet har rest sig upp till en ondskans stav, inget kommer från dem och inget tumult (ljud av stora skaror) och ingen myckenhet och ingen klagan bland dem. 12 Tiden har kommit, dagen är nära, låt inte köparna glädja sig, inte säljarna sörja, för vrede är över alla deras skaror. 13 För säljaren ska inte återvända till det som är sålt även om det fortfarande är levande, för synen berör (angår) hela dess skara som inte ska återvända, och ingen man ska återvända till sin synd levande, ingen ska vara stark (fast, säker, tapper). 14 Man har blåst (hebr. taqa) i blåsinstrumentet (hebr. taqoa) [shofaren] och gjort sig redo men ingen har gått ut till striden, för min vrede är över hela dess skara.

15 Svärdet är ute och pesten och hungersnöden inne, han som är på fältet ska dö för svärdet och han som är inne i staden ska slukas av pest och hungersnöd. 16 Och de av dem som lyckas fly ska komma till bergen som dalens duvor allesammans ska jämra sig, varje man över sin synd. 17 Alla händer ska vara slappa (hänga längs kroppen) och alla knän ska vara svaga som vatten. 18 De ska omgjorda sig själva med säcktyg och skräck ska täcka dem, och skam ska vara i alla ansikten och skallighet på alla deras huvuden. 19 De ska kasta sitt silver på gatorna och deras guld ska vara något orent. [Den hebreiska termen kan syfta på menstruell orenhet, ordet används även i vers 20.] Deras silver och deras guld ska inte kunna rädda dem på Herrens (Jahvehs) vredes dag. Det ska inte tillfredsställa sin själ (strupe; släcka törsten) eller fylla sina bukar, eftersom deras synd har blivit en stötesten [som de snubblar på]. 20 Och deras vackra utsmyckningar användes som stolthet gjord till deras styggelsers avbilder [figuriner, se Hes 16:17] och deras osmakliga ting [avgudar], därför har jag gjort det till orenhet för dem. [Sef 1:18] 21 Och jag ska ge det i främlingars hand som ett byte, och till jordens onda att tillspilloge, och de ska vanhelga det. 22 Jag ska vända mitt ansikte från dem och de ska vanhelga min hemliga (undangömda) plats, och rövare ska komma in och vanhelga den.

23 Gör iordning (förbered) kedjan [symboliskt för fångenskap och exil], för landet är fullt av blodsdåd och staden är full av våld (laglöshet – hebr. chamas). 24 Och jag ska släppa fram folkslagens värstingar och de ska besitta deras hus. Jag ska låta de starkas stolthet upphöra och deras heliga plats ska vanhelgas 25 Skräck kommer, och de ska söka frid (shalom) men inte finna någon. 26 Katastrof ska komma på katastrof och rykte ska komma på rykte, och de ska söka en profetsyn men undervisning har vandrat bort (finns inte längre) från prästen och råd (finns inte längre) från de äldste. 27 Kungen ska sörja och furstarna ska klä sig med förskräckelse, och folkets händer i landet ska bli kraftlösa, jag ska göra mot dem efter deras vägar (sätt att leva) och i enlighet med vad de förtjänar ska jag döma dem och de ska veta att jag är Herren (Jahveh).

<- Hesekiel 6Hesekiel 8 ->