Link to home pageLanguagesLink to all Bible versions on this site
88
Klagan i djupaste nöd
1 [a] En sång, en psalm av Koras söner. För körledaren, till mahalát-leannót[b]. En vishetspsalm av esraiten Heman.[c]
 
2 [d]Herre, min frälsnings Gud,
dag och natt ropar jag till dig.
3 Låt min bön komma
inför ditt ansikte,
vänd ditt öra till mitt rop,
4 för min själ är mättad med lidanden
och mitt liv närmar sig dödsriket.
 
5 [e] Jag räknas bland dem
som går ner i graven,
jag är som en man utan livskraft.
6 [f] Jag är övergiven bland de döda,
likt de fallna som ligger i graven,
dem du inte längre tänker på
och som inte mer
är i dina händer.
7 [g] Du har sänkt mig längst ner i hålan,
ner i mörkret, ner i djupet.
8 [h] Din vrede vilar tung över mig,
alla dina böljor låter du
skölja över mig. Sela
 
9 [i] Du har fjärmat mina förtrogna
från mig,
du har gjort mig vidrig för dem,
fångad så att jag inte kommer ut.
10 [j] Mitt öga förtärs av lidande.
Herre, jag ropar till dig varje dag,
jag sträcker mina händer
mot dig.
 
11 [k] Gör du under för de döda,
kan skuggorna resa sig
och tacka dig? Sela
12 Förkunnar man din nåd i graven,
din trofasthet i avgrunden?
13 [l] Känner man dina under i mörkret,
din rättfärdighet i glömskans land?
 
14 [m] Men jag ropar till dig, Herre,
om morgonen möter dig min bön.
15 [n] Varför, Herre,
förkastar du min själ?
Varför döljer du
ditt ansikte för mig?
16 Plågad är jag och döende
från min ungdom,
jag bär förskräckelser från dig
och förtvivlar.
17 [o] Din vredes lågor sveper över mig,
dina fasor förgör mig.
18 Ständigt omsluter de mig
som vatten,
omringar mig helt och hållet.
19 [p] Mina nära och kära
har du fjärmat från mig.
I mina förtrognas ställe
har jag bara mörker.

<- Psaltaren 87Psaltaren 89 ->