Psaltaren 57

Bön och lovsång i nöden

1 [a] För körledaren, "Fördärva inte[b]". En sång av David när han hade flytt undan Saul och var i grottan[c].

2 [d] Förbarma dig, Gud,

förbarma dig över mig!

Till dig flyr min själ,

i dina vingars skugga

tar jag min tillflykt

tills faran är över.

3 [e] Jag ropar till Gud, den Högste,

till Gud, som fullbordar

sitt verk för mig.

4 [f] Han sänder sin hjälp från himlen

och frälser mig

när mina förföljare hånar mig.[g]

Sela

Gud sänder sin nåd

och sin sanning.

5 [h] Min själ är omgiven av lejon,

jag ligger bland människoätare

med tänder[i] som spjut och pilar

och tungor som skarpa svärd.

6 Visa din höghet över himlen, Gud,

och din härlighet över hela jorden!

7 [j] De lägger nät för mina fötter,

min själ är nerböjd.

De gräver en grop för mig,

men de faller själva däri.

Sela

8 [k] Mitt hjärta är frimodigt, Gud,[l]

mitt hjärta är frimodigt.[m]

Jag vill sjunga och spela.

9 [n] Vakna, min ära[o],

vakna, lyra och harpa!

Jag vill väcka morgonrodnaden.

10 [p] Jag vill tacka dig bland folken,

Herre,

lovsjunga dig bland folkslagen,

11 [q] för din nåd är stor

och når till himlen,

din sanning ända till skyarna.

12 Visa din höghet över himlen, Gud,

och din härlighet över hela jorden!