Psaltaren 56

Förtröstan under förföljelse

1 [a] För körledaren, till "Den stumma duvan i fjärran". En sång av David, när filisteerna grep honom i Gat[b].

2 Förbarma dig över mig, Gud,

för människor jagar min själ.

Ständigt angriper de

och tränger mig,

3 [c] ständigt jagar mina förföljare mig.

Många angriper mig i högmod.

4 När fruktan fyller mig

litar jag på dig.

5 [d] På Gud, vars ord jag prisar,

på Gud litar jag

och fruktar inte.

Vad kan människor göra mig?

6 Ständigt förvränger de mina ord,

alla deras tankar

går ut på att skada mig.

7 [e] De gaddar ihop sig,

de ligger på lur,

de vaktar på mina steg

och vill ta mitt liv.

8 [f] Skulle de räddas i sin ondska?

Nej, slå ner folken

i din vrede, Gud!

9 [g] Du håller räkning

på min flykts dagar[h].

Samla mina tårar i ditt kärl[i],

för de står i din bok.

10 Mina fiender ska vika tillbaka

när jag ropar till dig.

Detta vet jag,

för[j] Gud är med mig.

11 På Gud, vars ord jag prisar,

på Herren, vars ord jag prisar,

12 [k] på Gud litar jag

och fruktar inte.

Vad kan människor göra mig?

13 [l] Jag har gett löften till dig, Gud,

och jag ska uppfylla dem

med tackoffer.

14 [m] Du har räddat min själ från döden

och mina fötter från fall,

så att jag kan vandra inför Gud

i de levandes ljus.