Link to home pageLanguagesLink to all Bible versions on this site
39
Människans förgänglighet
1 [a] För körledaren, till Jedutun[b]. En psalm av David.
 
2 [c] Jag sade:
"Jag ska akta mig
för att synda med min tunga,
jag ska sätta lås för min mun
så länge den gudlöse
är framför mig."
3 [d] Jag blev stum och tyst,
jag höll inne även med det goda,
och min plåga blev allt värre.
4 [e] Mitt hjärta brann inom mig,
medan jag grubblade
brann det som en eld.
 
Då talade jag
med min tunga:
5 [f]Herre, lär mig förstå mitt slut,
att mina dagar har en gräns,
så att jag inser hur förgänglig
jag är.
6 [g] Som en handsbredd
har du gjort mina dagar,
min livslängd är som ingenting
inför dig.
Alla människor är bara en vindpust,
hur säkra de än står. Sela
 
7 [h] Som en skuggbild
vandrar människan omkring,
oroar sig till ingen nytta,
samlar på hög
och vet inte vem som får det.
 
8 [i] Men vad hoppas jag nu på, Herre?
Till dig står mitt hopp.
9 Rädda mig från alla mina synder,
låt mig inte bli hånad av dårar.
10 [j] Jag tiger och öppnar inte min mun,
för det är du som har gjort det.
11 Vänd bort din plåga ifrån mig,
jag går under av din hands aga.
12 [k] När du tuktar någon för hans skuld,
förtär du som mal det han har kärt.
Alla människor är bara
en vindpust. Sela
 
13 [l] Hör min bön, Herre,
lyssna till mitt rop!
Var inte tyst inför mina tårar,
för jag är en främling hos dig,
en gäst som alla mina fäder.
14 [m] Vänd bort din blick från mig,
så att jag kan le igen
innan jag går bort
och inte finns här mer.

<- Psaltaren 38Psaltaren 40 ->