137
Vid Babels floder
1 Vid Babels floder,
där satt vi och grät
när vi tänkte på Sion.
2 Där i pilträden
hängde vi våra harpor,
3 för våra fångvaktare
bad oss sjunga,
våra plågare[a]
bad oss vara glada:
"Sjung för oss en av Sions sånger!"
4 Hur kan vi sjunga Herrens sång
i främmande land?
5 Glömmer jag dig, Jerusalem,
då ska min högra hand
glömma att spela.[b]
6 Låt min tunga fastna i gommen
om jag inte tänker på dig,
om jag inte har Jerusalem
som min högsta glädje.
7 [c]Herre, tänk på Jerusalems dag
då Edoms barn ropade:
"Riv, riv ner ända till grunden!"
lycklig är den som får ge dig
för det du har gjort mot oss.
9 [f] Lycklig är den
som får gripa dina späda barn