Fjärde Moseboken 31

Kriget mot Midjan

1 Herren talade till Mose. Han sade: 2 [a] ”Ta hämnd på midjaniterna[b] för Israels barn. Därefter ska du samlas till ditt folk.” 3 Och Mose sade till folket: ”Låt några av era män beväpna sig till strid. De ska rycka ut mot Midjan och utföra Herrens hämnd på Midjan. 4 Tusen man från var och en av Israels alla stammar ska ni sända ut i striden.” 5 Då avskiljdes ur Israels ätter tusen man av varje stam, tolvtusen man beväpnade till strid. 6 [c] Dessa sände Mose ut i striden, tusen man ur varje stam, tillsammans med Pinehas, prästen Eleasars son, som tog de heliga föremålen och larmtrumpeterna i sin hand.

7 De gick i krig mot Midjan, så som Herren hade befallt Mose, och de dödade alla av manligt kön. 8 [d] Tillsammans med andra som blev slagna av dem dödades också de midjanitiska kungarna Evi, Rekem, Sur, Hur och Reba, fem midjanitiska kungar. Också Bileam, Beors son, dödade de med svärd. 9 Israels barn förde bort Midjans kvinnor och barn som fångar, och alla deras dragdjur, all deras boskap och allt deras gods tog de som byte. 10 Alla deras städer där de bodde och alla deras tältläger brände de upp i eld. 11 De tog med sig allt bytet och allt de hade rövat, både människor och boskap, 12 och förde fångarna och det rövade och bytet till Mose och prästen Eleasar och till Israels barns församling i lägret på Moabs hedar, vid Jordan mitt emot Jeriko.

Hären återvänder

13 Mose och prästen Eleasar och församlingens alla furstar gick för att möta dem utanför lägret. 14 Men Mose blev upprörd över krigsbefälet, både överbefälen och underbefälen, när de kom tillbaka från kriget. 15 Mose sade till dem: ”Lät ni alla kvinnor leva? 16 [e] Det var ju de som efter Bileams råd förledde Israels barn till otrohet mot Herren i saken med Peor, så att hemsökelsen drabbade Herrens församling. 17 Döda nu alla pojkar, och döda alla kvinnor som har legat med en man. 18 Men alla flickor som inte har legat med en man ska ni låta leva[f] och spara åt er själva.

19 [g] Och ni ska vara utanför lägret i sju dagar. Var och en som har dödat någon människa, och var och en som har rört vid någon slagen ska rena sig[h] på tredje dagen och på sjunde dagen. Det gäller er själva och era fångar. 20 Ni ska rena alla kläder, allt som är tillverkat av skinn, allt som är gjort av gethår och alla föremål av trä.”

21 Prästen Eleasar sade till de stridsmän som hade deltagit i kriget: ”Detta är den lagstadga som Herren har befallt Mose: 22 Guld och silver, koppar, järn, tenn och bly, 23 [i] allt som tål eld ska ni låta gå genom eld så att det blir rent. Men det ska också renas med reningsvatten. Och allt som inte tål eld ska ni låta gå genom vatten. 24 På sjunde dagen ska ni tvätta era kläder och så vara rena. Därefter får ni gå in i lägret.”

Fördelning av bytet

25 Herren sade till Mose: 26 ”Tillsammans med prästen Eleasar och huvudmännen för församlingen ska du göra en beräkning över det tagna bytet av människor och boskap. 27 Sedan ska du dela bytet i två delar mellan de krigare som deltagit i striden och hela församlingen. 28 Som skatt åt Herren ska du ta från det krigsfolk som har varit med i striden: en av var femhundrade av människor, kor, åsnor och får. 29 Ta detta av deras hälft och ge det åt prästen Eleasar som en offergåva åt Herren. 30 Och från Israels barns hälft ska du ta var femtionde av människor, kor, åsnor, får och all boskap och ge det till leviterna, som ska ha vården om Herrens tabernakel.”

31 Mose och prästen Eleasar gjorde som Herren hade befallt Mose. 32 Och bytet, resten av det som krigsfolket hade tagit, utgjorde: av får 675 000, 33 av kor 72 000, 34 av åsnor 61 000 35 och av människor, kvinnor som inte legat med någon man, tillsammans 32 000.

36 Hälften av bytet, den del som tillföll dem som deltagit i striden, utgjorde:

av får 337 500, 37 varav skatten åt Herren utgjorde 675 får,

38 av kor 36 000, varav skatten åt Herren utgjorde 72,

39 av åsnor 30 500, varav skatten åt Herren utgjorde 61,

40 av människor 16 000, varav skatten åt Herren utgjorde 32 personer.

41 Och skatten, den för Herren bestämda gåvan, gav Mose åt prästen Eleasar, så som Herren hade befallt Mose.

42 Den hälft som tillföll Israels barn och som Mose hade avskilt från krigsfolkets del, 43 den hälft som tillföll församlingen, utgjorde: av får 337 500, 44 av kor 36 000, 45 av åsnor 30 500 46 och av människor 16 000. 47 Ur den hälft som tillföll israeliterna tog Mose ut var femtionde, både av människor och boskap, och gav det till leviterna som hade ansvar för Herrens tabernakel, så som Herren hade befallt Mose.

48 Befälhavarna över härens avdelningar, både överbefälen och underbefälen, kom fram till Mose 49 och sade till honom: ”Dina tjänare har räknat antalet krigsmän som vi har haft under vårt befäl, och ingen man fattas bland oss. 50 Därför har nu var och en av oss som en offergåva åt Herren burit fram det som han kommit över av guldsmycken – armband, ringar, örhängen och halssmycken – för att bringa försoning för oss inför Herrens ansikte.”

51 Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från dem, alla slags klenoder. 52 Guldet som gavs som gåva åt Herren av överbefälen och underbefälen utgjorde sammanlagt 16 750 siklar.[j] 53 Krigsfolket hade tagit byte, var och en för sig. 54 Och Mose och prästen Eleasar tog emot guldet från överbefälen och underbefälen och bar in det i uppenbarelsetältet, för att det skulle bringa Israels barn i åminnelse inför Herrens ansikte.

<- Fjärde Moseboken 30 Fjärde Moseboken 32 ->