1 [a] En annan gång gick Jesus till synagogan, och där fanns en man som hade en förtvinad hand. 2 De vaktade noga på Jesus för att se om han skulle bota honom på sabbaten, för de ville få något att anklaga honom för. 3 Han sade till mannen med den förtvinade handen: "Ställ dig här i mitten." 4 Sedan frågade han dem: "Är det tillåtet att göra gott på sabbaten eller att göra ont? Att rädda liv eller att döda?" Men de teg. 5 Då såg han sig omkring med vrede, bedrövad över deras hårda hjärtan, och sade till mannen: "Räck fram din hand." Han räckte fram sin hand, och den var nu återställd.

6 Men fariseerna gick ut och började genast göra upp planer med herodianerna[b] för att döda honom.

7 [c] Jesus och hans lärjungar drog sig undan ner mot sjön, och en stor skara från Galileen följde efter. Också från Judeen, 8 [d] Jerusalem, Idumeen[e] och från andra sidan Jordan och området runt Tyrus och Sidon kom folk till honom i stora skaror när de hörde talas om allt han gjorde.

9 Jesus sade åt sina lärjungar att hålla en båt redo för honom så att han inte skulle bli trängd av folkmassan, 10 för han botade så många att alla som led av någon plåga trängde sig inpå för att få röra vid honom. 11 [f] När de orena andarna såg honom, kastade de sig ner för honom och ropade: "Du är Guds Son!" 12 [g] Men han förbjöd dem strängt att avslöja vem han var.

13 [h] Jesus gick sedan upp på berget och kallade till sig dem som han hade utvalt, och de kom till honom. 14 Han utsåg tolv som han kallade apostlar[i]. De skulle vara med honom, och han skulle sända ut dem att predika 15 och ha makt att driva ut onda andar. 16 [j] Han utsåg dessa tolv: Simon, som han gav namnet Petrus[k], 17 [l] Jakob, Sebedeus son, och Johannes, Jakobs bror – dem kallade han Boanerges[m], det betyder Åskans söner – 18 dessutom Andreas, Filippus, Bartolomeus, Matteus, Tomas, Jakob, Alfeus son, Taddeus, Simon seloten[n] 19 och Judas Iskariot, han som förrådde honom.

20 Sedan kom Jesus hem[o]. På nytt samlades så mycket folk att de inte ens fick tid att äta. 21 När hans anhöriga fick höra om det gick de ut för att ta hand om honom, eftersom man sade att han var från sina sinnen.

22 [p] De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade: "Han är besatt av Beelsebul[q]. Det är med de onda andarnas furste som han driver ut andarna." 23 [r] Då kallade han dem till sig och talade till dem i liknelser: "Hur skulle Satan kunna driva ut Satan? 24 Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå, 25 och om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå. 26 Om nu Satan skulle gå i strid med sig själv och bli splittrad kan han inte bestå, det är slut med honom.

27 Ingen kan gå in i den starkes hus och plundra honom på det som är hans utan att först binda den starke. Sedan kan han plundra hans hus.

28 [s] Jag säger er sanningen[t]: Alla synder och hädelser ska människorna få förlåtelse för, hur de än hädar. 29 Men den som hädar den helige Ande får aldrig någonsin förlåtelse utan är skyldig till evig synd." 30 De hade ju sagt att han hade en oren ande.

31 [u] Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och sände bud till honom och kallade på honom. 32 Folket som satt omkring honom sade: "Se! Din mor och dina bröder är här utanför och frågar efter dig." 33 Han svarade: "Vem är min mor? Och vilka är mina bröder?" 34 Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: "Här är min mor och mina bröder. 35 [v] Den som gör Guds vilja är min bror och min syster och min mor."

<- Markusevangeliet 2Markusevangeliet 4 ->