3 [d] Men när Judas som hade förrått honom såg att Jesus var dömd, ångrade han sig och lämnade tillbaka de trettio silvermynten till översteprästerna och de äldste 4 [e] och sade: "Jag har syndat och förrått oskyldigt blod." De svarade: "Vad rör det oss? Det får du ta ansvar för." 5 [f] Då kastade han in silvermynten i templet och gav sig av. Sedan gick han bort och hängde sig[g].

6 Översteprästerna tog mynten och sade: "Det är inte tillåtet att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." 7 De tog ett beslut att för pengarna köpa Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. 8 Därför kallas den åkern än i dag för Blodsåkern. 9 Då uppfylldes det som var sagt genom profeten Jeremia: Och jag tog de trettio silvermynten, det pris som Israels barn hade satt på honom som hade värderats, 10 och jag gav dem som betalning för Krukmakaråkern, så som Herren hade befallt mig.[h]

11 [i] Jesus ställdes nu inför ståthållaren. Denne frågade honom: "Så du är judarnas kung?" Jesus svarade: "Du själv säger det." 12 [j] Och när översteprästerna och de äldste anklagade honom, svarade han inte. 13 Då sade Pilatus till honom: "Hör du inte hur mycket de anklagar dig för?" 14 Men Jesus svarade honom inte på en enda fråga, och ståthållaren var djupt förundrad.

15 [k] Vid högtiden brukade ståthållaren frige en fånge, en som de själva önskade. 16 Just då hade man en beryktad fånge som hette Barabbas[l]. 17 [m] När de nu var samlade, frågade Pilatus dem: "Vem vill ni att jag ska frige åt er: Barabbas eller Jesus som kallas Messias?" 18 Han visste nämligen att det var av avund som de hade utlämnat honom.

19 Medan Pilatus satt på domarsätet, sände hans hustru bud till honom: "Du ska inte ha med den där rättfärdige mannen att göra! I natt var jag svårt plågad i en dröm för hans skull." 20 Men översteprästerna och de äldste övertalade folket att kräva att få Barabbas fri och att Jesus skulle dödas. 21 [n] När ståthållaren frågade dem: "Vem av de två vill ni att jag friger åt er?", svarade de: "Barabbas!" 22 Pilatus frågade dem: "Vad ska jag då göra med Jesus som kallas Messias?" Alla svarade: "Korsfäst honom!" 23 Han frågade: "Vad har han då gjort för ont?" Men de skrek ännu högre: "Korsfäst honom!"

24 [o] När Pilatus såg att inget hjälpte utan oron bara ökade, tog han vatten och tvådde sina händer inför folket och sade: "Jag är oskyldig till den mannens blod. Det här får ni själva ta ansvar för." 25 [p] Allt folket svarade: "Låt hans blod komma över oss och över våra barn!" 26 Då frigav han Barabbas åt dem, men Jesus lät han gissla[q] och utlämnade honom till att korsfästas.

27 [r] Därefter tog ståthållarens soldater med sig Jesus in i pretoriet[s] och samlade hela vaktstyrkan runt honom. 28 De drog av honom kläderna och hängde på honom en röd soldatmantel, 29 vred ihop en krona av törne och satte den på hans huvud och stack en käpp i hans högra hand. Sedan böjde de knä inför honom och hånade honom och sade: "Leve judarnas kung!" 30 [t] Och de spottade på honom och tog käppen och slog honom i huvudet.

31 När de hade hånat honom, tog de av honom manteln och satte på honom hans egna kläder och förde bort honom för att korsfästas.

32 [u] På vägen ut fann de en man från Kyrene som hette Simon. Honom tvingade de att bära hans kors. 33 [v] Och när de kom till den plats som kallas Golgata[w], vilket betyder Dödskalleplatsen, 34 [x] gav de honom vin blandat med galla[y] att dricka. Han smakade på det men ville inte dricka. 35 [z] När de hade korsfäst honom, delade de hans kläder[aa] mellan sig genom att kasta lott. 36 Sedan satt de där och vaktade honom. 37 Över hans huvud hade man satt upp anklagelsen mot honom. Där stod skrivet: "Detta är Jesus, judarnas kung."

38 [bb] Tillsammans med honom korsfästes två rövare, den ene på högra sidan och den andre på vänstra. 39 [cc] De som gick förbi hånade honom och skakade på huvudet 40 [dd] och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det på tre dagar, fräls dig själv om du är Guds Son och kom ner från korset!" 41 På samma sätt förlöjligade även översteprästerna och de skriftlärda och de äldste honom och sade: 42 "Andra har han frälst, sig själv kan han inte frälsa. Han är Israels kung! Nu får han komma ner från korset, så ska vi tro på honom. 43 [ee] Han litar på Gud, nu får Gud rädda honom om han älskar honom. Han har ju sagt: Jag är Guds Son."[ff] 44 [gg] På samma sätt blev han också hånad av rövarna som var korsfästa tillsammans med honom.

45 [hh] Vid sjätte timmen kom ett mörker över hela landet[ii] som varade fram till nionde timmen.[jj] 46 Vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eli! Eli! Lema sabaktani?" Det betyder: "Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?"[kk]

47 Några av dem som stod där hörde det och sade: "Han ropar på Elia!" 48 [ll] En av dem sprang genast och tog en svamp, fyllde den med ättikvin, fäste den runt en käpp och gav honom att dricka. 49 De andra sade: "Vänta, så får vi se om Elia kommer och räddar honom." 50 Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav sedan upp andan.[mm]

51 [nn] Då brast förhänget[oo] i templet i två delar, uppifrån och ända ner. Jorden skakade och klipporna rämnade, 52 gravarna öppnades och många avlidna heliga fick liv i sina kroppar. 53 Efter hans uppståndelse kom de ut ur gravarna och gick in i den heliga staden och visade sig för många. 54 När officeren och de som var med honom och bevakade Jesus såg jordbävningen och det som hände, blev de mycket förskräckta och sade: "Den mannen var verkligen Guds Son!"

55 [pp] Många kvinnor stod där på avstånd och såg på. De hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom. 56 Bland dem var Maria Magdalena och den Maria som var Jakobs och Josefs mor, samt modern till Sebedeus söner.

57 [qq] När det blev kväll kom en rik man från Arimatea[rr] som hette Josef och som också hade blivit en Jesu lärjunge. 58 Han gick till Pilatus och bad att få Jesu kropp. Pilatus befallde då att han skulle få den.

59 Josef tog kroppen, svepte den i rent linnetyg 60 och lade den i sin nya grav som han hade låtit hugga ut i klippan. Sedan rullade han en stor sten för ingången till graven och gick därifrån. 61 Maria Magdalena och den andra Maria var där och satt mitt emot graven.

62 Nästa dag, som var dagen efter förberedelsedagen[ss], samlades översteprästerna och fariseerna hos Pilatus 63 [tt] och sade: "Herre, vi har tänkt på att den där bedragaren sade medan han ännu levde: Efter tre dagar ska jag uppstå. 64 [uu] Befall därför att graven ska säkras fram till tredje dagen, så att hans lärjungar inte kommer och stjäl honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första."

65 Pilatus sade till dem: "Här har ni en vaktstyrka. Gå och säkra graven så gott ni kan." 66 De gick och säkrade graven genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.

<- Matteusevangeliet 26Matteusevangeliet 28 ->