1 [a] Vid den tiden fick landsfursten Herodes[b] höra ryktet om Jesus, 2 och han sade till sina tjänare: "Det är Johannes Döparen. Han har uppstått från de döda, och det är därför dessa krafter verkar i honom."

3 [c] Herodes hade nämligen låtit gripa och binda Johannes och sätta honom i fängelse på grund av Herodias[d], hustru till hans bror Filippus. 4 Johannes hade sagt till Herodes: "Det är inte tillåtet[e] för dig att ha henne." 5 [f] Herodes ville döda honom, men han var rädd för folket eftersom de ansåg att Johannes var en profet.

6 Så kom Herodes födelsedag. Herodias dotter dansade inför gästerna, och Herodes blev så förtjust 7 att han lovade med ed att han skulle ge henne vad hon än bad om. 8 Hon uppmanades då av sin mor att säga: "Ge mig Johannes Döparens huvud här på ett fat!"

9 Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull befallde han att hon skulle få det. 10 Han lät halshugga Johannes i fängelset. 11 Johannes huvud bars in på ett fat och gavs åt flickan, och hon bar det till sin mor.

12 Johannes lärjungar kom och hämtade den döda kroppen och begravde den. Sedan gick de och berättade det för Jesus.

När det blev kväll var han ensam där. 24 Båten var redan långt[l] från land och hårt ansatt av vågorna, eftersom de hade motvind. 25 Mot slutet av natten[m] kom Jesus till dem, gående på sjön. 26 När lärjungarna fick se honom gå på sjön, blev de förskräckta och sade: "Det är ett spöke!" Och de skrek av rädsla. 27 Men genast sade Jesus till dem: "Var lugna! Det Är Jag[n]. Var inte rädda."

28 Petrus svarade: "Herre, om det är du, så befall mig att komma till dig på vattnet." 29 Han sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till Jesus. 30 [o] Men när han såg hur stark vinden var, blev han rädd. Han började sjunka och ropade: "Herre, rädda mig!" 31 Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" 32 De steg i båten och vinden lade sig. 33 [p] Och de som var i båten tillbad honom och sade: "Du är verkligen Guds Son!"