Link to home pageLanguagesLink to all Bible versions on this site
5
Folkets bön i djupaste förnedring
1 Tänk, Herre,
på vad som hänt oss,
se efter och se hur vi hånas!
2 [a] Vår arvedel har gått över
till främlingar,
våra hus är i främmande hand.
3 Vi har blivit föräldralösa,
vi har ingen far,
våra mödrar är som änkor.
4 Vi måste köpa vårt eget vatten
som vi dricker,
betala för vår egen ved.
5 Våra förföljare flåsar oss i nacken[b],
vi är trötta men får ingen vila.
 
6 [c] Vi räckte ut vår hand till Egypten,
till Assyrien för att få bröd
att mätta oss med.
7 [d] Våra fäder har syndat
och finns inte mer,
men vi måste bära deras skuld.
8 Slavar härskar över oss,
ingen befriar oss ur deras hand.
9 Med fara för vårt liv
hämtar vi vårt bröd,
bärgar det undan öknens svärd.
10 Vår hud hettar som en ugn,
den är febersjuk av hunger.
 
11 Kvinnor kränkte de i Sion,
jungfrur i Juda städer.
12 [e] Furstar hängde de[f],
äldre hedrade de inte.
13 Unga män fick slita
med kvarnstenen[g],
pojkar dignade
under bördor av ved.
14 De gamla sitter inte längre i porten,
de unga har slutat
med sin musik.
 
15 [h] Glädjen är borta från vårt hjärta,
vår dans är förvandlad till sorg.
16 [i] Kronan har fallit från vårt huvud.
Ve oss, att vi syndade så!
17 Därför är vårt hjärta sjukt,
därför är våra ögon förmörkade,
18 [j] för att Sions berg ligger öde
och schakaler[k] strövar där.
 
19 [l] Du, Herre, tronar för evigt,
din tron består
från släkte till släkte.
20 [m] Varför skulle du glömma oss
för evigt,
överge oss för alltid?
21 [n] Ta oss till dig igen, Herre,
så kommer vi tillbaka.
Förnya våra dagar som förr,
22 [o] om du inte har förkastat oss helt
och är mycket vred på oss.

<- Klagovisorna 4