4 Åklagaren svarade Herren: ”Hud för hud. Allt man äger ger man ju för att rädda sitt liv. 5 [b] Men räck ut din hand och rör vid hans kött och ben. Helt säkert kommer han då att förbanna dig rakt i ansiktet.” 6 [c]Herren sade till Åklagaren: ”Nåväl, han är i din hand. Men du måste skona hans liv.”
7 Och Åklagaren gick bort från Herrens ansikte och slog Job med svåra bölder, från fotsulan ända till hjässan. 8 [d] Job tog då en lerskärva att skrapa sig med, där han satt mitt i askan.
9 Då sade hans hustru till honom: ”Står du fortfarande fast i din fromhet? Förbanna Gud och dö.” 10 [e] Men han svarade henne: ”Du talar som en dåraktig kvinna skulle tala. Om vi tar emot det goda av Gud, ska vi då inte också ta emot det onda?”
12 [k] Men när de på avstånd fick se honom och inte kunde känna igen honom, brast de i gråt och rev sönder sina mantlar och kastade stoft[l] mot himlen över sina huvuden. 13 [m] Sedan satt de med honom på marken i sju dagar och sju nätter utan att någon av dem sade ett ord till honom, eftersom de såg att hans plåga var mycket stor.
<- Job 1Job 3 ->- a Job 1:6f.
- b Job 1:11.
- c Luk 22:31.
- d Jer 6:26, Hes 27:30, Jona 3:6.
- e Job 1:22.
- f Job 4:1, 8:1, 11:1.
- g Elifas Betyder ”min Gud är guld”. Jfr 1 Mos 36:11. De andra vännernas namn är svårtolkade.
- h Teman Stad i Edom sydost om Döda havet, förknippad med vishet (Jer 49:7).
- i Shua Troligen ett nordvästarabiskt stamområde (jfr 1 Mos 25:2).
- j Naama Troligen en ort i nordvästra Saudiarabien.
- k Job 1:20, Klag 2:10.
- l rev sönder sina mantlar och kastade stoft Sorgeritual (jfr 2 Sam 13:19, 31).
- m Rom 12:15.