Link to home pageLanguagesLink to all Bible versions on this site

Habackuk
Habackuk (kanske ”omfamning” eller en trädgårdsväxt) profeterade i Juda under kung Josia (640-609 f Kr) eller Jojakim (609-598 f Kr). Han går i dialog med Gud, undrar över Guds rättvisa (1:2f, 1:12f) och får en överraskande uppenbarelse: Guds dom ska komma genom Babels ogudaktiga kaldeer (1:5f), som härjade Juda och Jerusalem 605, 597 och 587 f Kr (se 2 Kung 24-25), men sedan ska de själva falla (kap 2), vilket inträffade 539 f Kr (se Dan 5:30f). Boken avslutas med en sång (kap 3). Dess mest kända vers är ”den rättfärdige ska leva genom sin tro” (2:4b).

1 Den profetia som profeten Habackuk såg i en syn.

Klagan över folkets ondska
2 Herre, hur länge
ska jag ropa på hjälp
utan att du hör,
ropa högt till dig över våld
utan att du räddar?
3 Varför låter du mig se ondska,
och hur kan du själv
se på sådant elände?
Fördärv och våld är inför mig,
det uppstår tvister och gräl.
4 [a] Därför blir lagen utan kraft,
och rätten kommer aldrig fram.
Den ogudaktige omringar
den rättfärdige
och rätten förvrängs.
Herrens svar
5 [b] Se er omkring bland hednafolken,
se och häpna, ja, häpna,
för jag gör en gärning i era dagar
som ni inte kommer att tro
när den berättas.[c]
6 Se, jag ska uppväcka kaldeerna[d],
det vilda och snabba folket
som drar ut över jordens vidder
för att ta i besittning
boplatser som inte är deras.
 
7 De är skrämmande och fruktade,
de avgör själva
vad som är lag och rätt.
8 [e] Deras hästar är snabbare än leoparder
och vildare än stäppvargar[f].
Deras ryttare spränger fram,
de kommer fjärran ifrån,
de flyger likt örnen
som störtar sig över sitt byte.
9 Alla kommer de med våld i sinnet,
stridslystna rycker de fram
och samlar fångar som sand.
10 De gör kungar till åtlöje
och hånar furstar.
De skrattar åt alla befästningar,
de kastar upp jordvallar
och intar dem.
11 Så drar de vidare som vinden,
de fortsätter framåt
och samlar på sig skuld.
Deras egen styrka är deras gud.
Frågor om Guds rättfärdighet
12 [g] Visst har du alltid varit till,
Herre min Gud, min Helige?
Vi ska inte dö!
Herre, till en dom har du satt dem,
till en tillrättavisning
har du berett dem,
du vår klippa.
13 [h] Dina ögon är för rena
för att se på det onda.
Du som inte står ut med
att se någon orätt,
hur kan du se på de trolösa och tiga
när den ogudaktige slukar
den som är mer rättfärdig än han?
14 [i] Du gör människorna
lika fiskarna i havet,
lika kräldjur
som inte har någon herre.
 
15 De drar upp dem alla med sin krok,
de fångar dem i sitt nät
och samlar dem i sitt garn.
Därför gläder de sig och jublar,
16 därför offrar de åt sitt nät
och tänder rökelse åt sitt garn,
för dessa gör deras andel fet
och deras mat så läcker.
17 Men ska de få vittja sitt nät
och ständigt dräpa folken
utan förskoning?

Habackuk 2 ->