1 Mannen låg med[a] sin hustru Eva, och hon blev havande och födde Kain. Då sade hon: ”Jag har fått[b] en man från Herren[c].”[d]

2 Hon födde en son till, Abel, Kains bror. Abel blev herde och Kain blev jordbrukare.

3 Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. 4 [e] Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer[f], 5 men till Kain och hans offer såg han inte.

Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. 6 Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? 7 [g] Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.”

8 [h] Kain talade med sin bror Abel[i], och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. 9 Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?” 10 [j] Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken! 11 Nu är du förbannad mer än den jord som har öppnat sin mun för att ta emot din brors blod av din hand. 12 När du brukar jorden ska den inte längre ge dig sin gröda. Rotlös och hemlös ska du vara på jorden.”

13 Kain sade då till Herren: ”Mitt brott är för stort för att förlåtas[k]. 14 [l] Se, i dag driver du mig bort från åkerjorden, och jag är dold för ditt ansikte. Rotlös och hemlös blir jag på jorden, och vem som helst som möter mig kan döda mig.” 15 Men Herren sade till honom: ”Kain ska bli hämnad sju gånger om, vem som än dödar honom.” Och Herren satte ett tecken[m] på Kain så att ingen som mötte honom skulle döda honom.

16 Så gick Kain bort från Herrens ansikte och bosatte sig i landet Nod[n], öster om Eden.