8 Barnet växte och blev avvant, och på dagen då Isak avvandes[d] ordnade Abraham en stor fest. 9 Men när Sara såg att den egyptiska kvinnans son hånskrattade, den son som Hagar hade fött åt Abraham, 10 [e] sade hon till Abraham: ”Driv ut den där slavinnan och hennes son! Den där slavinnans son ska inte dela arvet med min son, med Isak.” 11 Abraham tog mycket illa vid sig eftersom det gällde hans son.

12 [f] Men Gud sade till Abraham: ”Ta inte illa vid dig för pojkens och din slavinnas skull. Lyd Sara i allt hon säger till dig, för det är genom Isak som din avkomma ska räknas.[g] 13 [h] Men även slavinnans son ska jag göra till ett folk, eftersom han är din avkomling.”

14 [i] Tidigt nästa morgon tog Abraham bröd och en lädersäck med vatten och gav det till Hagar. Han lade det på hennes axlar[j] och lät henne gå tillsammans med pojken. Hon gav sig i väg och irrade omkring i Beer-Shebas öken.

15 När vattnet i lädersäcken hade tagit slut, övergav hon pojken under en buske 16 och gick och satte sig en bit bort, på ett bågskotts avstånd. Hon tänkte: ”Jag orkar inte se på när pojken dör.” Där satt hon en bit bort och grät högljutt.[k]

17 Då hörde Gud pojkens röst, och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne: ”Hur är det, Hagar? Var inte rädd! Gud har hört pojkens rop där han ligger. 18 Gå och res upp honom och ta hand om honom. Jag ska göra honom till ett stort folk.” 19 Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten. Hon gick dit och fyllde sin lädersäck med vatten och gav pojken att dricka.

20 Gud var med pojken, och han växte upp och bodde i öknen och blev bågskytt[l]. 21 Han bosatte sig i öknen Paran, och hans mor tog en hustru åt honom från Egypten.

22 [m] Vid den tiden kom Abimelek med sin befälhavare Pikol och sade till Abraham: ”Gud är med dig i allt du gör. 23 Lova mig nu med ed inför Gud att du inte sviker mig eller mina barn och efterkommande, utan visar samma godhet mot mig och det land där du bor som främling som jag har visat dig.” 24 Abraham sade: ”Ja, jag svär.”

25 Men Abraham förebrådde Abimelek för att hans tjänare hade lagt beslag på en vattenbrunn. 26 Abimelek svarade: ”Jag vet inte vem som har gjort det. Själv har du ingenting sagt, och jag har inte hört något om det förrän i dag.” 27 Då tog Abraham får och kor och gav åt Abimelek, och de slöt förbund[n] med varandra.

28 Men Abraham ställde sju lamm i hjorden åt sidan. 29 Då sade Abimelek till Abraham: ”Vad betyder de där sju lammen som du ställt åt sidan?” 30 Han svarade: ”Dessa sju lamm ska du ta emot av mig som ett vittnesbörd om att det är jag som har grävt brunnen.” 31 Sedan kallades platsen Beer-Sheba[o], eftersom de båda svor eden där.

32 Och de slöt förbund vid Beer-Sheba, och därefter bröt Abimelek och hans befälhavare Pikol upp och återvände till filisteernas land[p]. 33 Abraham planterade en tamarisk vid Beer-Sheba och åkallade där Herrens namn, den evige Guden. 34 Sedan bodde Abraham som främling i filisteernas land en lång tid.

<- Första Moseboken 20Första Moseboken 22 ->