1 Det finns ett elände som jag sett under solen, och det vilar tungt på människorna: 2 [a] Det är när Gud ger rikedom, skatter och ära åt någon så att han inte saknar något av allt han önskar sig, men sedan ger Gud honom inte möjlighet att njuta av det utan låter en främling göra det. Det är förgänglighet och en svår plåga.

3 [b] Om en man får hundra barn och lever i många år och hans dagar blir många, men han inte får njuta av det goda och dessutom inte får någon begravning, då säger jag: Ett dödfött foster har det bättre än han. 4 Det kom till förgänglighet, det gick bort i mörker och mörkret döljer dess namn. 5 Det fick inte se eller känna solen, men det har mer ro än han, 6 [c] även om han fick leva i tusen år två gånger om utan att se det goda. Går inte alla ändå till en och samma plats? 7 All människans möda är för hennes mun. Ändå blir själen inte mättad.

8 [d] Vilken fördel har den vise framför dåren? Vad hjälper det den fattige om han förstår att uppföra sig inför de levande? 9 [e] Bättre njuta det man har för ögonen än tråna efter annat. Också det är förgängligt och ett jagande efter vind.

10 [f] Det som finns har redan fått sitt namn, och vad människan är, är redan känt. Hon kan inte gå till rätta med den som är mäktigare än hon själv. 11 [g] För ju fler ord, desto större tomhet. Vad vinner man på det?

<- Predikaren 5Predikaren 7 ->