1 [a] I sitt andra regeringsår[b] hade Nebukadnessar drömmar som gjorde honom orolig och sömnlös. 2 [c] Då kallade kungen till sig sina spåmän, besvärjare, trollkarlar och kaldeer[d] för att de skulle tala om för honom vad han hade drömt. Och de kom och trädde fram inför kungen.

3 Kungen sade till dem: ”Jag har haft en dröm, och min ande är orolig. Jag vill veta vad jag drömt.” 4 [e] Då sade kaldeerna till kungen på arameiska[f]: ”Må kungen leva för evigt! Berätta drömmen för dina tjänare så ska vi tyda den.” 5 [g] Kungen svarade kaldeerna: ”Detta är mitt fasta beslut: Om ni inte förklarar drömmen för mig och tyder den ska ni huggas i stycken och era hus göras till sophögar. 6 Men om ni berättar drömmen för mig och tyder den ska ni få gåvor och lön och stor ära av mig. Säg mig därför drömmen och dess tydning.” 7 De svarade för andra gången: ”Kungen bör berätta drömmen för sina tjänare, så ska vi tala om vad den betyder.”

8 Kungen svarade: ”Jag märker tydligt att ni vill vinna tid, eftersom ni ser att detta är mitt fasta beslut. 9 Om ni inte säger mig drömmen kan domen över er bara bli en. Ni har kommit överens om att ljuga och bedra i hopp om att tiderna ska förändras. Säg mig nu vad jag drömt, så vet jag att ni också kan tyda det för mig.”

10 Kaldeerna svarade kungen: ”Det finns ingen människa på jorden som kan säga det kungen vill veta. Ingen kung, hur stor och mäktig han än varit, har någonsin begärt något sådant av någon spåman, besvärjare eller kaldé. 11 Det som kungen begär är för svårt. Det finns ingen som kan berätta det för kungen, ingen utom gudarna. Men de bor inte bland de dödliga.”

12 Detta gjorde kungen så vred och rasande att han befallde att alla de vise i Babel skulle förgöras.[h] 13 När befallningen hade gått ut och man skulle döda de vise männen, sökte man också efter Daniel och hans vänner för att döda dem.

14 Då vände sig Daniel med kloka och förståndiga ord till Arjok, översten för kungens livvakter[i] som hade gått ut för att döda de vise i Babel. 15 Han frågade Arjok, kungens befälhavare: ”Varför har kungen gett en så sträng befallning?” Arjok talade om för Daniel hur det var. 16 Daniel gick då in till kungen och bad att få tid på sig, så skulle han ge kungen tydningen.

17 Sedan gick Daniel hem och förklarade saken för sina vänner Hananja, Mishael och Asarja. 18 Han uppmanade dem att be om nåd från himlens Gud, så att hemligheten skulle uppenbaras och Daniel och hans vänner inte skulle dödas tillsammans med de övriga vise i Babel.

19 Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlens Gud 20 [j] och sade:

för vishet och makt tillhör honom.

han avsätter kungar

han ger de visa deras vishet

han vet vad som finns i mörkret

för att du gett mig vishet

Du har visat oss

”Den hemlighet som kungen vill veta kan inga vise män, besvärjare, spåmän eller stjärntydare[n] berätta för kungen. 28 Men det finns en Gud i himlen som kan uppenbara hemligheter, och han har låtit kung Nebukadnessar veta vad som ska ske i kommande dagar. Detta var din dröm och synen du såg på din bädd: 29 När du, o konung, låg på din bädd, började du tänka på vad som ska ske i framtiden, och han som uppenbarar hemligheter lät dig veta vad som ska ske. 30 [o] Denna hemlighet har uppenbarats för mig, inte för att jag har mer vishet än alla andra levande varelser, utan för att kungen skulle få veta tydningen så att du förstår ditt hjärtas tankar.

31 O konung, du såg i din syn en stor staty, hög och med strålande glans. Den stod framför dig, och den var skrämmande att se. 32 Huvudet på statyn var av fint guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar.[p] 33 Benen var av järn, och fötterna delvis av järn och delvis av lera.

34 Medan du såg på den revs en sten loss, men inte av människohänder, och den träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. 35 [q] Då krossades alltsammans, järnet, leran, kopparn, silvret och guldet. Allt blev som agnar från tröskplatserna[r] om sommaren, och vinden förde bort det så att inte ett spår fanns kvar. Men stenen[s] som hade träffat statyn blev ett stort berg som uppfyllde hela jorden.

36 Det var drömmen, och nu vill vi säga kungen vad den betyder[t]: 37 [u] Du, o konung, är kungarnas kung. Himlens Gud[v] har gett dig rike, styrka, makt och ära. 38 [w] I din hand har han gett människorna, markens djur och himlens fåglar, var de än bor, och han har satt dig att härska över dem alla. Du är det gyllene huvudet. 39 Men efter dig ska det uppstå ett annat rike, svagare än ditt, och därefter ett tredje rike av koppar som ska härska över hela jorden. 40 Det fjärde riket ska vara starkt som järn, för järn krossar och slår sönder allt. Så som järn förstör allt annat ska det krossa och förstöra.

41 Och att du såg fötterna och tårna vara delvis av krukmakarlera och delvis av järn, det betyder att det ska vara ett splittrat rike. Men det ska ha något av järnets fasthet, eftersom du såg att leran var blandad med järn. 42 Tårna på fötterna var delvis av järn och delvis av lera, och det betyder att riket ska vara delvis starkt och delvis svagt. 43 Att du såg järnet blandat med lera betyder att människor ska blanda sig med varandra genom giftermål men ändå inte hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera.

44 [x] Men i de kungarnas dagar ska himlens Gud upprätta ett rike som aldrig i evighet ska gå under och vars makt inte ska överlämnas till något annat folk. Det ska krossa och göra slut på alla de andra rikena, men självt ska det bestå för evigt. 45 [y] Du såg ju att en sten revs loss från berget, men inte av människohänder, och att den krossade järnet, kopparn, leran, silvret och guldet.

Den store Guden har nu uppenbarat för kungen vad som ska ske i framtiden. Drömmen är sann och tydningen tillförlitlig.”

46 [z] Då föll kung Nebukadnessar ner på sitt ansikte och tillbad Daniel och befallde att man skulle bära fram matoffer och rökelseoffer åt honom. 47 [aa] Och kungen sade till Daniel: ”Er Gud är i sanning en Gud över andra gudar, en Herre över kungar och en som uppenbarar hemligheter, eftersom du kunde uppenbara denna hemlighet.”

48 [bb] Därefter upphöjde kungen Daniel och gav honom många stora gåvor och satte honom till herre över hela Babels provins och till högste föreståndare för alla de vise i Babel. 49 [cc] På Daniels begäran utsåg kungen Shadrak, Meshak och Abed-Nego att förvalta Babels provins, medan Daniel själv stannade vid kungens hov.

<- Daniel 1Daniel 3 ->