1 [a] Medan de talade till folket kom prästerna, tempelvaktens ledare och saddukeerna emot dem, 2 [b] upprörda över att de undervisade folket och i Jesus predikade uppståndelsen[c] från de döda. 3 [d] De grep dem och höll dem fängslade till nästa dag, eftersom det redan var kväll. 4 [e] Men många av dem som hade hört ordet kom till tro, och antalet män var nu omkring fem tusen.

5 Nästa dag samlades Stora rådet i Jerusalem, både äldste och skriftlärda. 6 [f] Översteprästen Hannas var där liksom Kaifas, Johannes[g] och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. 7 [h] De lät föra fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?"

8 [i] Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Rådsherrar och äldste för vårt folk! 9 Om vi står till svars i dag för en välgärning mot en sjuk man och ska förklara hur han blev botad, 10 [j] så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda. 11 [k] Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten.[l] 12 [m] Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta."

13 När de såg hur frimodiga Petrus och Johannes var och märkte att de var olärda män ur folket, blev de förvånade. Men så kände de igen dem och kom ihåg att de hade varit med Jesus. 14 Och när de såg mannen som blivit botad stå där tillsammans med dem, blev de svarslösa. 15 De befallde dem att lämna rådssalen och överlade sedan med varandra. 16 De sade: "Vad ska vi göra med dessa människor? Att det har hänt ett märkligt tecken genom dem är uppenbart för alla som bor i Jerusalem, och det kan vi inte förneka. 17 [n] Men för att det inte ska sprida sig ännu mer bland folket bör vi varna dem så att de aldrig mer talar till någon människa i det namnet."

18 [o] De kallade in dem och förbjöd dem att alls tala eller undervisa i Jesu namn. 19 Men Petrus och Johannes svarade dem: "Bedöm själva om det är rätt inför Gud att lyda er och inte Gud. 20 Vi för vår del kan inte hålla tyst med vad vi har sett och hört." 21 Då hotade de dem igen men lät dem sedan gå. För folkets skull kunde de inte komma på något bra sätt att straffa dem, eftersom alla prisade Gud för det som hade hänt. 22 Mannen som blev botad genom tecknet var ju över fyrtio år.