4 [e] Därefter befallde kungen översteprästen Hilkia och prästerna under honom liksom dem som höll vakt vid ingången, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremål som var gjorda åt Baal och Asheran och åt himlens hela härskara. Och han brände dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel. 5 [f] Han avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskara. 6 [g] Och han förde Asheran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände den där. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen. 7 [h] Han rev dessutom ner husen för dem som utövade manlig tempelprostitution i Herrens hus och där kvinnor vävde tyg till tält åt Asheran. 8 [i] Han hämtade alla prästerna från Juda städer och orenade offerhöjderna där prästerna hade tänt offereld, från Geba[j] ända till Beer-Sheba[k]. Han bröt ner offerhöjderna vid portarna, de som fanns vid ingången till stadsfogden Josuas port och de som fanns till vänster när man gick in genom stadsporten.
9 [l] Men offerhöjdsprästerna fick inte stiga upp till Herrens altare i Jerusalem, utan de åt osyrat bröd bland sina bröder. 10 [m] Josia orenade också Tofet[n] i Hinnoms barns dal för att ingen skulle låta sin son eller dotter gå genom eld till offer åt Molok. 11 [o] Han tog bort de hästar som Juda kungar hade invigt åt solen och ställt upp så att man inte kunde gå in i Herrens hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim. Solens vagnar[p] brände han upp.
12 [q] Kungen bröt ner altarna på taket över Ahas övre sal som Juda kungar hade gjort, likaså de altaren som Manasse hade gjort på de båda förgårdarna till Herrens hus. Sedan skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons dal. 13 [r] Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg[s], som Israels kung Salomo hade byggt åt Astarte, sidoniernas vidrighet, åt Kemosh, Moabs vidrighet och åt Milkom, ammoniternas avskyvärda avgud. 14 [t] Stoderna slog han sönder och asherapålarna högg han ner. Platsen där de hade stått fyllde han med människoben[u].
15 [v] Han bröt också ner altaret i Betel med dess offerhöjd. Det var den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som fick Israel att synda. Därefter brände han offerhöjden och stötte sönder den till stoft och brände dessutom Asheran. 16 [w] När Josia såg sig om och fick se gravarna som fanns på berget, lät han hämta ut benen ur gravarna och brände dem på altaret och orenade det så, i enlighet med Herrens ord genom gudsmannen[x] som sade att det skulle ske. 17 [y] Kungen frågade: ”Vad är det för ett minnesmärke som jag ser där?” Folket i staden svarade: ”Där ligger gudsmannen begravd, han som kom från Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske som du nu har gjort.” 18 [z] Då sade han: ”Låt honom vara. Ingen får röra hans ben.” Så lämnade man hans ben i fred och även benen av den profet som hade kommit dit från Samarien.
19 Josia avlägsnade också alla de offerhöjdshus i Samariens städer som Israels kungar hade byggt upp och som väckt Herrens vrede. Han gjorde med dem precis på samma sätt som han hade gjort i Betel. 20 [aa] Alla offerhöjdspräster som fanns där avrättade han på altarna och brände människoben ovanpå dem. Därefter vände han tillbaka till Jerusalem.
26 [gg] Ändå vände Herren sig inte från sin stora vredes glöd. Hans vrede hade blivit upptänd mot Juda på grund av allt det som Manasse hade gjort och väckt hans vrede med. 27 [hh]Herren sade: ”Också Juda ska jag driva bort från mitt ansikte, liksom jag har drivit bort Israel. Jag ska förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, och även det hus om vilket jag hade sagt: Mitt namn ska vara där.”
34 Och farao Neko gjorde Eljakim, Josias son, till kung i hans far Josias ställe och ändrade hans namn till Jojakim. Men han tog med sig Joahas, som på så sätt kom till Egypten och dog där.
36 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år[rr] i Jerusalem. Hans mor hette Sebida och hon var dotter till Pedaja från Ruma. 37 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, precis som hans fäder hade gjort.
<- Andra Kungaboken 22Andra Kungaboken 24 ->- a 2 Krön 34:29f.
- b 2 Kung 22:8.
- c läste upp Enligt budet i 5 Mos 31:11 (jfr också 5 Mos 17:19 om kungens personliga läsning).
- d 5 Mos 13:4, Jos 24:25f, 2 Kung 11:14, 2 Krön 15:12.
- e 2 Kung 21:7, 25:18, 2 Krön 34:3f.
- f 2 Kung 21:3.
- g 2 Krön 34:4.
- h 1 Kung 14:24, 15:12.
- i Jer 11:13.
- j Geba Nordgräns för Juda rike (jfr 1 Kung 15:22), ca 1 mil norr om Jerusalem.
- k Beer-Sheba Den södra gränsstaden. Här har stenar från ett altare raserat av Josia eller Hiskia (2 Krön 31:1) hittats.
- l Hes 44:10f.
- m 3 Mos 18:21, Jer 7:31.
- n Tofet Betyder ”härd”. Här offrades barn åt avgudar (3 Mos 20:2f, Jer 32:35). Hinnomsdalen låg sydväst om Jerusalem och användes senare som en bild för evig eld (”Gehenna”, Matt 5:22).
- o 1 Krön 26:18.
- p Solens vagnar Mytologiska solgudar ansågs köra en vagn över himlavalvet.
- q 2 Kung 11:18, 21:5, 2 Krön 30:14, Jer 19:13, Sef 1:5.
- r 4 Mos 21:29, 1 Kung 11:5f.
- s Fördärvets berg Troligen Olivberget (på hebreiska mashchít och zájit). Se 1 Kung 11:7.
- t 2 Mos 34:13, 5 Mos 7:5.
- u människoben Bärare av orenhet (jfr 4 Mos 19:11f).
- v 1 Kung 12:28f, 13:2, 32.
- w 1 Kung 13:1f, 2 Krön 34:5.
- x gudsmannen En profet trehundra år tidigare (se 1 Kung 13).
- y 1 Kung 13:29f.
- z 1 Kung 13:11f.
- aa 1 Kung 18:40, 2 Krön 34:5f.
- bb 2 Mos 12:3f, 5 Mos 16:2f, 2 Krön 35:1f.
- cc Fira påskhögtid Se den utförligare skildringen i 2 Krön 35.
- dd 3 Mos 19:31, 20:27, 5 Mos 18:10f, Jes 8:19.
- ee husgudarna Statyetter förknippade med folktro och vidskepelse (se 1 Mos 31:34 med not).
- ff 2 Kung 18:5.
- gg 2 Kung 21:2f, Jer 15:4.
- hh 1 Kung 8:29, 9:3, 2 Kung 24:3f.
- ii 2 Krön 35:20f, Jer 46:2.
- jj farao Neko Neko II (610-595 f Kr) ville år 609 hjälpa de sista kvarvarande assyrierna i Harran i norra Syrien, som var trängda av babylonierna efter Nineves fall 612 f Kr (se Nahums bok). Josia stödde babylonierna liksom hans farfar Hiskia (20:12 med not).
- kk Megiddo Det talas i Upp 16:16 om en framtida drabbning här vid ”Harmagedon”.
- ll 2 Kung 9:28, 2 Krön 36:1f, Jer 22:11f.
- mm 2 Kung 24:18.
- nn Joahas … tre månader År 609 f Kr. Joahas betyder ”Herren griper”. Se även 2 Krön 36, Jer 22:10f.
- oo Ribla Befäst centralort och armehögkvarter i västra Syrien (se även 25:6).
- pp hundra talenter silver och en talent guld Ca 3 ton silver och 30 kg guld.
- qq 2 Kung 15:20.
- rr Jojakim … elva år År 609-598 f Kr. Jojakim betyder ”Herren ska upprätta”. Se även 2 Krön 36:4f. Föraktade Herrens ord (Jer 26, 36) och kritiserades av Jeremia (Jer 22:13f).