1 [a] Vi vet att om vårt jordiska tält[b] rivs ner så har vi en byggnad från Gud, en evig boning i himlen som inte är gjord av människohand. 2 [c] Därför suckar vi i vårt tält och längtar att få iklä oss vår himmelska boning, 3 för när vi väl är klädda i den ska vi inte stå där nakna. 4 [d] Ja, vi som bor i detta tält suckar tungt. Vi vill ju inte bli avklädda utan påklädda, så att det som är dödligt uppslukas av livet. 5 [e] Och den som berett oss för just detta är Gud, som har gett oss Anden som en garant.

6 [f] Därför är vi alltid vid gott mod, även om vi vet att vi är borta från Herren så länge vi är hemma i kroppen. 7 Vi lever här i tro, utan att se. 8 [g] Men vi är ändå vid gott mod och skulle hellre flytta bort från kroppen och vara hemma hos Herren.

9 Därför sätter vi en ära i att vara till behag för honom, vare sig vi är hemma eller borta. 10 [h] Vi måste alla träda fram inför Kristi domstol, för att var och en ska få igen vad han har gjort här i livet, gott eller ont.

11 [i] Vi vet alltså vad det är att frukta Herren, och därför försöker vi vinna människor. För Gud är det uppenbart hurdana vi är, och jag hoppas att det också är uppenbart för era samveten. 12 [j] Vi vill inte rekommendera oss själva igen inför er, bara ge er tillfälle att vara stolta över oss. Då har ni något att svara dem som skryter med det yttre och inte med det som finns i hjärtat. 13 [k] Har vi varit från våra sinnen, så var det för Gud. Är vi sansade och samlade, så är det för er.

14 Kristi kärlek driver oss[l], för vi är övertygade om att en har dött för alla, och därför har alla dött. 15 [m] Och han dog för alla, för att de som lever inte längre ska leva för sig själva utan för honom som har dött och uppstått för dem.

16 Därför känner vi inte längre någon på ett ytligt[n] sätt. Även om vi har känt Kristus på ett ytligt sätt, känner vi honom inte så längre.

17 [o] Om någon är i Kristus är han alltså en ny skapelse. Det gamla är förbi, något nytt har kommit. 18 [p] Och allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. 19 [q] Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott oss försoningens ord.

20 Vi är alltså sändebud för Kristus, och Gud vädjar genom oss. Vi ber på Kristi uppdrag: låt försona er med Gud! 21 [r] Han som inte visste av synd, honom gjorde Gud till synd i vårt ställe, för att vi i honom skulle bli rättfärdiga inför Gud[s].

<- Andra Korintierbrevet 4Andra Korintierbrevet 6 ->