7 [c] Och Josia offrade småboskap för hela folket, dels lamm och dels killingar, 30 000 djur, allt till påskoffer åt dem som var närvarande, samt tjurar, 3 000 djur. Detta togs från kungens privata egendom. 8 Hans furstar gav också av fri vilja offergåvor åt folket och åt prästerna och leviterna. Hilkia, Sakarja och Jehiel, furstarna i Guds hus, gav åt prästerna 2 600 lamm och killingar samt tjurar, 300 djur, till påskoffer. 9 Och Konanja med Shemaja och Netanel, hans bröder, samt Hashabja, Jegiel och Josabad, de främsta bland leviterna, gav som offergåva åt leviterna 5 000 lamm och killingar till påskoffer, samt dessutom tjurar, 500 djur. 10 På så sätt blev det ordnat för gudstjänsten.
16 Så blev den dagen allt ordnat för Herrens tjänst, så att man firade påskhögtid och offrade brännoffer på Herrens altare, så som kung Josia hade befallt. 17 [h] De av Israels barn som var närvarande höll nu påskhögtid och det osyrade brödets högtid i sju dagar. 18 [i] En påskhögtid som denna hade inte firats i Israel sedan profeten Samuels tid. Ingen av Israels kungar hade hållit en sådan påskhögtid som nu firades av Josia med prästerna och leviterna, hela Juda och dem av Israel som var närvarande samt Jerusalems invånare. 19 I Josias artonde regeringsår hölls denna påskhögtid.
21 Då skickade Neko bud till honom och sade: ”Vad har jag med dig att göra, du Juda kung? Det är inte mot dig jag kommer i dag, utan mot den fiende jag är i krig med. Gud har befallt mig att skynda. Sluta stå emot Gud, som är med mig! Akta dig så att han inte förgör dig.”
22 Men i stället för att vända om och lämna honom i fred förklädde Josia sig och gick ut för att strida mot honom, utan att höra på Nekos ord som kom från Guds mun. De drabbade samman i Megiddopasset.[l] 23 [m] Bågskyttarnas skott träffade kung Josia, och kungen sade till sina män: ”Bär bort mig! Jag är svårt sårad.”
24 [n] Då bar hans män bort honom från vagnen och satte honom i hans andra vagn och förde honom till Jerusalem. Och han dog och blev begravd där hans fäder var begravda. Hela Juda och Jerusalem sörjde Josia.
25 [o] Och Jeremia sjöng en sorgesång[p] över Josia. Alla sångare och sångerskor talade om Josia i sina sorgesånger och gör det än i dag. Dessa sånger blev allmänt sjungna i Israel, och de finns upptecknade bland ”Sorgesångerna”.
26 Vad som mer finns att säga om Josia och om de fromma gärningar han gjorde enligt det som var skrivet i Herrens lag, 27 och om annat som han företog sig under sin första tid såväl som under sin sista, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar.
<- Andra Krönikeboken 34Andra Krönikeboken 36 ->- a 2 Mos 12:6, 2 Kung 23:21f, 2 Krön 30:1f.
- b 4 Mos 7:9.
- c 2 Krön 30:24.
- d 2 Krön 29:22, 34, 30:16.
- e 3 Mos 3:14f.
- f 2 Mos 12:8f.
- g 1 Krön 25:1f.
- h 2 Krön 30:21.
- i 2 Kung 23:21, 2 Krön 30:26.
- j 2 Kung 23:29f.
- k Egyptens kung Neko Neko II (610-595 f Kr) ville år 609 hjälpa de sista kvarvarande assyrierna i Harran i norra Syrien, som var trängda av babylonierna efter Nineves fall 612 f Kr (se Nahums bok). Josia stödde babylonierna liksom hans farfar Hiskia (2 Kung 20:12 med not).
- l Megiddopasset Det talas i Upp 16:16 om en framtida drabbning här vid ”Harmagedon”.
- m 1 Kung 22:34, 2 Krön 18:33.
- n Sak 12:11f.
- o 2 Sam 1:17.
- p Jeremia sjöng en sorgesång Senare skrev Jeremia också Klagovisorna (jfr Klag 4:20). Sorgen över Josia, den siste rättfärdige kungen, var ett starkt minne även hundra år senare (Sak 12:11).