Första Tessalonikerbrevet

Första Tessalonikerbrevet är ett av det äldsta av Paulus alla bevarade brev (jfr inledningsnot till Galaterbrevet). Aposteln hade grundat församlingen i storstaden Tessalonike men sedan tvingats fly på grund av förföljelse (Apg 17:1f). Hans oro för församlingen förbyttes i lättnad när hans utsände Timoteus återvände med goda nyheter om tessalonikernas "tro och kärlek" (3:6, Apg 18:5), och han skriver detta brev från Korint i början av 50-talet e Kr för att uppmuntra församlingen i deras tro på Kristus.

2 [d] Vi tackar alltid Gud för er alla när vi nämner er i våra böner, 3 [e] för vi tänker ständigt på er gärning i tron, ert arbete i kärleken och er uthållighet i hoppet till vår Herre Jesus Kristus inför vår Gud och Far. 4 [f] Bröder, Guds älskade, vi vet att ni är utvalda, 5 [g] för vårt evangelium kom till er inte bara i ord utan också med kraft och den helige Ande och full visshet. Ni vet ju hur vi levde bland er för er skull.

6 [h] Och ni blev våra efterföljare, ja, Herrens, när ni mitt under svåra lidanden tog emot ordet med den glädje som den helige Ande ger. 7 [i] Så har ni blivit ett föredöme för alla troende i Makedonien och Achaia[j]. 8 [k] Från er har Herrens ord gett eko, inte bara i Makedonien och Achaia, utan överallt har er tro på Gud blivit känd så att vi inte behöver säga något mer. 9 [l] De berättar själva vilken ingång vi fick hos er och hur ni omvände er till Gud, bort från avgudarna, för att tjäna den levande och sanne Guden 10 [m] och vänta på hans Son från himlen, honom som Gud har uppväckt från de döda: Jesus, som räddar oss från den kommande vredesdomen.