6 Herrens Ande ska komma över dig, och du ska profetera med dem och bli förvandlad till en annan människa. 7 När du ser dessa tecken inträffa, gör då vad du finner lämpligt, för Gud är med dig. 8 [e] Och du ska gå före mig till Gilgal. Se, jag ska komma ner till dig för att offra brännoffer och gemenskapsoffer. Du ska vänta i sju dagar tills jag kommer till dig och meddelar vad du ska göra.”
9 När Saul vände sig om för att gå ifrån Samuel, förvandlade Gud hans hjärta. Alla dessa tecken inträffade samma dag. 10 När de kom till Gibea kom en skara profeter emot honom. Då föll Guds Ande över honom, och han profeterade mitt ibland dem. 11 Alla som hade känt Saul förut fick se att han profeterade tillsammans med profeterna, och de sade till varandra: ”Vad har hänt med Kishs son? Är också Saul bland profeterna?” 12 [f] Men en av männen därifrån svarade: ”Vem är deras far?” Härav uppkom ordspråket: ”Är också Saul bland profeterna?” 13 Men när han hade slutat profetera gick han upp på offerhöjden.
14 [g] Då frågade Sauls farbror honom och hans tjänare: ”Vart gick ni?” ”För att leta efter åsnorna”, svarade han. ”Men när vi såg att vi inte kunde hitta dem någonstans, gick vi till Samuel.” 15 Då sade Sauls farbror: ”Berätta för mig vad Samuel sade till er.” 16 Saul svarade sin farbror: ”Han talade om för oss att åsnorna hade kommit till rätta.” Men vad Samuel hade sagt om kungadömet berättade han inte för honom.
20 [i] Därefter lät Samuel alla Israels stammar gå fram. Då träffades Benjamins stam av lotten. 21 När han sedan lät släkt efter släkt i Benjamins stam gå fram, träffades Matris släkt av lotten. Därpå träffades Saul, Kishs son, av lotten. Men när de sökte efter honom kunde de inte finna honom. 22 Och de frågade Herren än en gång: ”Har mannen kommit hit än?” Herren svarade: ”Se, han gömmer sig bland trossen.” 23 [j] De sprang dit och hämtade honom, och när han stod bland folket var han huvudet högre än alla andra. 24 [k] Samuel sade till allt folket: ”Här ser ni den som Herren har utvalt. Det finns ingen som han bland allt folket.” Då jublade alla och ropade: ”Leve kungen!” 25 [l] Samuel förklarade för folket kungadömets rättigheter[m] och skrev upp dem i en bok och lade den inför Herren. Sedan lät Samuel allt folket gå hem, var och en till sitt. 26 Också Saul begav sig hem, till Gibea, och en skara stridsmän vilkas hjärtan Gud hade rört följde honom.
27 [n] Men några onda män sade: ”Hur ska den där kunna rädda oss?” De föraktade honom och bar inte fram några gåvor till honom. Men han låtsades som om han inte märkte det.
<- Första Samuelsboken 9Första Samuelsboken 11 ->- a 5 Mos 9:26, 32:9.
- b smort dig Smörjelsen är en invigning till tjänst och ett tecken på den helige Ande (jfr 10:6, 16:13). Paralleller finns bland hetiterna och i Egypten, där farao smorde sina vasaller för att markera sitt beskydd över dem.
- c 1 Mos 35:19, 1 Sam 9:5.
- d lyra, tamburin, flöjt och harpa Musik var nära förknippat med det profetiska (2 Kung 3:15, 1 Krön 25:1f).
- e 1 Sam 13:8.
- f 1 Sam 19:24.
- g 1 Sam 14:50.
- h 1 Sam 8:7, 19f, 12:12.
- i Jos 7:14.
- j 1 Sam 9:2.
- k 5 Mos 17:15, 2 Sam 21:6, 1 Kung 1:25, 39, 2 Kung 11:12, 2 Krön 23:11.
- l 5 Mos 17:14f, 1 Sam 8:11f.
- m kungadömets rättigheter Jfr 8:11f. Kungen hade också skyldigheter, se 5 Mos 17:14f.
- n 1 Sam 11:12, 1 Kung 10:25, 2 Krön 17:5.