Första Korintierbrevet 7

Äktenskapligt samliv

1 När det gäller det ni skrev: Det är visserligen bra för en man att inte röra en kvinna. 2 Men för att undvika sexuella synder ska varje man ha sin hustru och varje hustru sin man. 3 Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig henne, och på samma sätt hustrun sin man. 4 Hustrun bestämmer inte över sin kropp, det gör mannen. På samma sätt bestämmer inte mannen över sin kropp, det gör hustrun.

5 Håll er inte ifrån varandra, utom möjligen för en tid med bådas samtycke för att kunna ägna er åt bönen. Kom sedan tillsammans igen så att Satan inte frestar er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. 6 Men detta säger jag som ett råd, inte som en befallning. 7 [a] Helst skulle jag vilja att alla människor var som jag. Men var och en har sin gåva från Gud, den ene på ett sätt, den andre på ett annat.

Råd till ogifta

8 Till de ogifta och till änkorna säger jag: det är bäst för dem om de förblir som jag. 9 [b] Men kan de inte leva avhållsamt ska de gifta sig, för det är bättre att gifta sig än att brinna av begär.

Om skilsmässa

10 De gifta ger jag en befallning som inte är min utan Herrens: En hustru får inte skilja sig från sin man –[c] 11 skiljer hon sig ska hon förbli ogift eller försonas med sin man – och en man får inte överge sin hustru.

12 Till de andra säger jag, inte Herren: om en broder har en hustru som inte är troende och hon är villig att leva med honom, får han inte överge henne. 13 Och om en hustru har en man som inte är troende och han är villig att leva med henne, får hon inte överge honom. 14 Mannen som inte tror är nämligen helgad genom sin hustru, och hustrun som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle era barn vara orena, men nu är de heliga.

15 Men om den som inte tror vill skiljas, så låt honom skiljas. I sådana fall är brodern eller systern inte bunden som en slav. Gud har kallat er att leva i frid. 16 För hur vet du, hustru, om du kommer att frälsa din man? Och hur vet du, man, om du kommer att frälsa din hustru?

Stå kvar i kallelsen

17 Men var och en ska leva i den ställning som Herren har tilldelat honom, så som Gud har kallat honom[d]. Det föreskriver jag i alla församlingar. 18 Blev någon kallad som omskuren ska han inte ändra på det[e]. Har någon blivit kallad som oomskuren ska han inte låta omskära sig. 19 [f] Det har ingen betydelse om man är omskuren eller oomskuren. Vad som betyder något är att man håller Guds bud.

20 Var och en ska bli kvar i den ställning han hade när han blev kallad. 21 Blev du kallad som slav, så bekymra dig inte över det. Men kan du bli fri, bli hellre det[g]. 22 [h] Den som var slav när han blev kallad av Herren är Herrens frigivne, och den som var fri när han blev kallad är Kristi slav. 23 [i] Ni är köpta till ett högt pris. Bli inte slavar under människor. 24 Bröder, var och en ska inför Gud förbli som han var när han blev kallad.

Gift eller ogift

25 När det gäller de kvinnor som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag ger ett råd som en som genom Herrens barmhärtighet är trovärdig. 26 [j] Jag menar att i det svåra läge som nu råder är det bäst för människor att förbli som de är. 27 Är du bunden vid en hustru, sök då inte bli fri. Är du inte bunden, så sök inte någon hustru. 28 Men om du gifter dig syndar du inte, och om en ogift kvinna gifter sig syndar hon inte. De som gör så kommer dock att få lida här i livet, och jag vill gärna skona er.

29 Men det säger jag, bröder: Tiden är kort. Nu måste även de som har hustru leva som om de inte hade det, 30 och de som gråter som om de inte grät, de som är glada som om de inte var det, de som köper något som om de inte fick behålla det, 31 [k] och de som brukar den här världen som om de inte brukade[l] den. Den här världens ordning går nämligen mot sin undergång, 32 och jag vill att ni ska vara fria från bekymmer.

Den ogifte tänker på det som hör till Herren, hur han ska glädja Herren. 33 Den gifte tänker på det som hör till världen, hur han ska glädja sin hustru, 34 och så blir han splittrad. Den ogifta kvinnan och jungfrun tänker på det som hör till Herren, att vara helig till både kropp och själ. Den gifta kvinnan tänker på det som hör till världen, hur hon ska glädja sin man. 35 Detta säger jag för ert eget bästa, inte för att lägga band på er utan för att ni ska kunna leva anständigt för Herren utan att slitas hit och dit.

36 Men om någon[m] tycker sig göra fel mot sin flicka som är giftasvuxen[n] och vill gifta sig, då ska han göra som hon vill. Han syndar inte. Låt dem gifta sig. 37 Den däremot som står fast i sitt sinne och inte är under tvång utan har frihet att följa sin egen vilja och har bestämt sig för att låta sin flicka förbli ogift, han gör något som är bra.[o] 38 Alltså: den som gifter bort sin flicka gör något bra, och den som inte gifter bort henne gör något som är ännu bättre.

39 [p] En hustru är bunden så länge hennes man lever. Men om mannen dör, är hon fri att gifta om sig med vem hon vill, bara det sker i Herren. 40 Men lyckligare är hon om hon förblir som hon är. Det är min mening, och jag tror att även jag har Guds Ande[q].

<- Första Korintierbrevet 6 Första Korintierbrevet 8 ->