1 [Föregående stycke gällde främst hedningar utan lagen, se Rom 1:18-32, medan nästa stycke riktar sig till judar, se vers 17. I denna sektion, mellan dessa två stycken, skiftar fokus gradvis från hedningar till judar. Paulus skriver till den som kritiserar andra, men handlar likadant själv. Det syftade nog främst på hycklande judar, men gäller alla som handlar så.]

Därför är du [grek eller jude] utan ursäkt (försvar), när du dömer andra, oavsett vem du är. För med din dom över andra, dömer du dig själv, eftersom du själv vanemässigt gör samma handlingar som de gör.

[Om man dömer andra visar man att man vet skillnad på vad som är moraliskt rätt och fel, och är utan ursäkt inför Gud för sina egna fel. De judar som läste detta brev kände väl till berättelsen om hur Natan konfronterar Davids synd i 2 Sam 12:1-14. När Natan berättade liknelsen om den rike mannen som tog en annan mans enda lamm blev David upprörd och dömde rätt, men misslyckades att se att han hade agerat ännu värre själv. Det är detta Jesus kallar hyckleri. Att se flisan i sin broders öga, men inte bjälken hos sig själv, se Matt 7:1-5.

Det grekiska ordet för att döma är ”krino”. Det kan användas negativt om att fördöma någon utan att veta alla fakta, men också i positiv bemärkelse att bedöma och avgöra vad som är rätt eller fel. Ett sådant exempel är i Apg 20:6 där Paulus beslutar vilken resväg han ska ta.

Paulus gör det klart i 1 Kor 5:12-13 att det inte är vår sak att döma dem som inte är med i församlingen – de behöver få höra evangeliet! Däremot uppmanas vi bedöma och granska: oss själva, se 1 Kor 11:31, falska profeters frukt, se Matt 7:15-23, det som predikas, se Rom 16:17-18, profetiska ord, se 1 Tess 5:19-22, en församlingsledares kvalifikationer, se 1 Tim 3:1-7, en kristen som syndar mot dig, se Matt 18:15-20.]

2 Nu vet vi att Guds dom över dem som lever så är rättvis (är grundad i sanning). 3 Hur tänker du (vad inbillar du dig), människa? Ska just du undkomma Guds dom, när du dömer dem som handlar så, och själv gör likadant? 4 Eller föraktar (tar du lätt på, underskattar) du hans rikedom på (värdet på hans oändliga)

Förstår du inte att Guds godhet är tänkt att föra dig till omvändelse (ett förvandlat tänkesätt).

[Gud vill inte att någon ska gå förlorad, utan vill att alla ska få tid att omvända sig, se 2 Pet 3:9.]

5 På grund av ditt hårda och envisa hjärta samlar du på dig vrede till vredens dag, då Guds rättfärdiga dom ska uppenbaras.

6 Han ska löna var och en efter hans gärningar. [Citat från Ps 62:13; Ords 24:12. Liknar också Jesu uttalande i Matt 16:27.]

7 Evigt liv åt dem som uthålligt (tålmodigt) gör det goda

8 men vrede och straff åt dem som söker sitt eget (egna ambitioner)

9 Nöd och ångest över varje människas själ som vanemässigt gör det onda,

10 men härlighet, ära och frid åt var och en som gör det goda,

11 för Gud är inte partisk (gör inte skillnad på människor).

[Dessa verser är symmetriskt strukturerade i en litterär form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i det sista, temat i andra stycket med näst sista stycket, osv.]

12 Alla [icke-judar] som har syndat utan [att känna till] lagen ska också förgås utan lagen, och alla [judar] som har syndat under lagen ska bli dömda av lagen. 13 [Här är min poäng:] Det är inte lagens hörare (de som hör lagen läsas och undervisas i den) som blir rättfärdiga inför Gud, utan lagens görare som ska förklaras rättfärdiga.

14 När hedningar som inte har lagen, instinktivt ändå gör vad lagen kräver, då är de sin egen lag, även om de inte har lagen. 15 Det visar ju att det som lagen kräver är skrivet i deras hjärtan. Deras samveten vittnar också om detta, och deras tankar (då man väger olika argument för att ta moraliska beslut) kommer att anklaga eller försvara dem 16 den dagen då Gud dömer det som är dolt hos människorna, genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus), enligt det evangelium jag förkunnar.

17 [Paulus riktar sig nu direkt till messiastroende judar. Han tar upp åtta fördelar som de har jämfört med hedningar:]

Om du kallar dig jude, [vilket du gör,] då

19 är du en ledare (vägvisare) för de blinda,

21 [Det judiska folket var tänkt att vara ett exempel för andra folk, i stället hade de gjort sig själva till åtlöje bland andra folk. Nu kommer fem frågor:]

Du som ständigt undervisar andra,

Du som predikar att man inte ska stjäla,

22 Du som säger att man inte ska begå äktenskapsbrott,

Du som avskyr avgudarna,

23 Du som berömmer dig av lagen,

24 Det står ju skrivet:

För er skull hånas Guds namn bland hedningarna. [Jes 52:5]

25 Omskärelsen är till nytta om du håller lagen, men om du vanemässigt bryter (överträder) lagen, har du trots din omskärelse blivit oomskuren. [Omskärelsen av pojkar var det yttre tecknet som särskilde det judiska folket, se 1 Mos 17:10-14.] 26 Om nu en oomskuren håller lagen (vördar och uppfyller lagens krav), ska han då inte räknas som omskuren? 27 [Jo!] Den man som av naturen inte är omskuren, men ändå fullgör lagen, han ska döma dig [du jude] som trots att du har Skriftens bokstav och omskärelsen ändå vanemässigt överträder lagen.

28 Jude är man ju inte till det yttre, inte heller är omskärelsen något yttre på kroppen. 29 Jude är man i sitt inre, och hjärtats omskärelse sker genom Anden och inte genom bokstaven. Då får man sitt beröm inte av människor utan av Gud.

[Paulus undervisning om omskärelsen av judiska män kan också appliceras på det kristna dopet. Båda dessa är yttre tecken, som är viktiga och har sin plats, men som i sig själva inte har någon frälsande kraft.]

<- Romarbrevet 1Romarbrevet 3 ->