[Paulus gör nu en kontrast mellan ”den som är svag”, vers 1, och ”vi som är starka” i tron, se Rom 15:1. I en församling finns kristna med olika grad av andlig mognad. Kultur och bakgrund färgar vårt synsätt i praktiska frågor. I församlingen i Rom levde judar och hedningar sida vid sida. Självklart ledde detta till speciella svårigheter som Paulus kände väl till från andra församlingar som han grundat.

Det är viktigt att notera att detta stycke talar till troende som satt sitt hopp till Jesus som Frälsaren. Sammanhanget i kapitel 12-15, handlar om trons praktiska tillämpningar i församlingen och samhället. Frågorna gäller inte det centrala i tron, utan handlar om judisk koshermat och helgdagar. Dessa två frågor berör relationen mellan hednakristna och judar som tror på Jesus, s.k. messiastroende judar. Tidigare, på apostlamötet i Jerusalem, beslöt man att hednakristna skulle avhålla sig från att äta kött offrat till avgudar, från blod, kött av kvävda djur och sexuell omoral, se Apg 15:28-29. Vi kan se att detta beslut står fast och samma principer gäller.]

1 [Paulus börjar med att rikta sig till de ”starka” som har det största ansvaret när det finns åsiktsskillnader.]

Den som är svag i tron ska ni välkomna [in i gemenskapen] utan att kritisera (tvista över, fördöma) hans åsikter (göra honom villrådig med diskussioner).

2 Den ene har tro till att äta allt [kött, även det som är offrat till avgudar utan samvetsbetänkligheter], den andre är svag och äter bara grönsaker.

[I Rom, precis som i alla andra större städer i Romarriket, var köttet som såldes på marknaden offrat till avgudar. Judarna kom från det gamla förbundet och såg en parallell hos Daniel och hans tre vänner som avstod från sådant kött och i stället bara åt grönsaker, se Dan 1:8-21. Det var otvivelaktigt så att andra hebreiska ungdomar i Babylon åt kött. Daniel och hans vänners beslut illustrerar vad Paulus säger här om att vi måste följa vårt samvete.]

3 Den som äter

Den som inte äter

5 Den ene sätter en dag högre än en annan, den andre håller alla dagar lika högt.

[Messiastroende judar firade de speciella högtidsdagar som Gamla testamentet talar om, och då särskilt sabbatsdagen. För rättrogna judar var också måndagar och torsdagar fastedagar. För de hednakristna kunde frågan gälla hur de skulle förhålla sig till hedniska högtidsdagar.]

Var och en ska vara fullt övertygad i sitt sinne. 6 Den som firar en viss dag gör det för Herren, och den som äter gör det för Herren. Han tackar ju Gud. Den som låter bli att äta gör det för Herren, och även han tackar Gud.

7 Ingen av oss lever för sig själv, och ingen dör för sig själv. 8 Lever vi, så lever vi för Herren. Dör vi, så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör tillhör vi alltså Herren.

9 Därför har den Smorde (Messias, Kristus) dött och fått liv igen för att vara Herre över både levande och döda.

10 Varför fördömer (kritiserar) då du din broder [som äter kött]?

Varför föraktar då du din broder [som inte äter kött]?

Vi ska alla stå inför Guds domstol. 11 För det står skrivet [Jes 45:23]:

Så sant jag lever, säger Herren,

och alla tungor

12 Därför ska var och en av oss själv stå till svars (göra räkenskap) inför Gud.

13 Låt oss därför inte längre döma (kritisera, skylla på) varandra. Besluta er i stället för att aldrig bli en stötesten (bli ett hinder i vägen) för din broder, eller vara orsak till hans fall (agera så att han tar illa vid sig, blir sårad, upplever era handlingar som en skandal). 14 Jag vet och är i Herren Jesus helt övertygad (förvissad) om att ingenting i sig självt är ceremoniellt orent [ingen mat är oren], men för den som betraktar något som orent, för honom är det orent.

15 Om din broder eller syster blir bedrövad (sårad, om du skadar deras tro) av den mat du äter, så lever (vandrar) du inte längre i kärleken (som är osjälvisk och utgivande). Låt inte [något så trivialt som] din mat orsaka att den som den Smorde (Messias, Kristus) dog för [betalade ett oerhört högt pris för] går under (förgås). 16 Låt därför inte det goda ni fått [evangeliet, friheten som de ”starka” i tron har] bli smädat. [Ge inget tillfälle för någon att kritisera er.]

17 Guds rike (kungarike) är inte mat och dryck, utan rättfärdighet (att leva rätt inför Gud) och frid och glädje i den helige Ande. 18 Den som tjänar den Smorde (Messias, Kristus) på det sättet behagar Gud och blir erkänd (respekterad) av människor.

19 Låt oss därför sträva efter det som tjänar friden (harmonin, gemenskapen) och det som bygger upp (hjälper) varandra. 20 Riv inte ner Guds verk på grund av mat. Allt är visserligen rent, men maten blir till skada för den människa som har betänkligheter när hon äter. 21 Det är bättre att avstå från att äta kött eller dricka vin eller göra något annat som din broder tar anstöt (blir sårad) av.

22 Den tro som du har [i fråga om ren och oren mat, speciella helgdagar, osv.] ska du behålla för dig själv inför Gud. [Tron är personlig, men inte privat!] Salig (lycklig) är den som [är stark i sin tro och] kan följa sin övertygelse utan att döma sig själv. 23 Men den som har betänkligheter och ändå äter är dömd, eftersom det inte sker av tro. Allt som inte sker av tro är synd.

[Samvetet är inte det avgörande för vad som är rätt och fel. ”Det finns en väg som verkar rätt, men som leder till döden”, se Ords 14:12. Ett rent samvete gör inte att det som är fel blir rätt. Däremot kan den som gör något som är tillåtet, utifrån den kristna friheten, men som ändå tvivlar och tror att det är fel, begå en synd.]

<- Romarbrevet 13Romarbrevet 15 ->