79
Psalm 79 – Nationell sorg
[Psalmen beskriver en nationell katastrof. Vers 1 antyder att det är templets förstörelse 586 f.Kr., men Jerusalem har varit utsatt för hot både före och efter så den kan varit skriven före eller efter den tidpunkten. Psalmens tema är inte katastrofen, utan samtalet och bönen med Gud i sorgen och nöden.
Författare: Asaf
Struktur: Det finns olika sätt att dela in Psalmen, nedan är ett sätt:
1. Landsorg, vers 1b-4
2. Böner inför Gud, vers 5-12
3. Löfte om att prisa Gud, vers 13]
______
1 En psalm (sång ackompanjerad på strängar). Av (för) Asaf.
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Han anges som författare till Ps 50, 73-83.]
______
Gud (Elohim),
folken har invaderat din arvedel,
orenat ditt heliga tempel och lagt Jerusalem i ruiner.
2 De gav dina tjänares slaktade kroppar till mat åt himmelens fåglar,
köttet av dina heliga till jordens vilddjur.
3 De har hällt ut deras blod som vatten
runt hela Jerusalem,
och där fanns ingen som kunde begrava dem.
4 Vi har blivit till hån för våra grannar,
till förakt och åtlöje för dem omkring oss.
5 Hur länge, Herre (Jahve) ska du vara vred, arg på oss? För alltid?
Ska din avundsjuka fortsätta att flamma som eld?
6 Häll ut din vrede över länderna som inte känner dig;
över kungariken som inte ropar (åkallar, höjer sin röst i bön) till ditt namn!
7 För de har uppslukat Jakob
och förött hans land.
8 Håll inte våra fäders synder emot oss.
Låt din barmhärtighet (ömsinta, oändliga nåd) komma och möta oss med hast (fort),
för vi har förts mycket djupt (lågt, förtryckts, ödmjukats).
9 Hjälp oss vår frälsnings Gud (Elohim)
för ditt namns ära,
befria oss och sona våra synder
för ditt namns skull.
10 Varför skulle hedningarna få säga:
”Var är deras Gud (Elohim)?”
Inför våra ögon, låt det bli känt bland nationerna
att du hämnas det utgjutna blodet av dina tjänare.
11 Låt fångarnas stön komma till dig, nå dig.
Bevara dem som är dömda till döden med din stora arm.
12 Betala tillbaka, ge igen sjufalt för deras förebråelser mitt bland våra grannar (i deras famn),
för förebråelserna som de slungade mot dig, min Herre (Adonai).
13 Vi är ditt folk och en fårhjord (flock av småboskap) på ditt bete,
vi vill tacka (med öppna händer prisa, hylla och erkänna) dig för evigt,