56
Psalm 56 – Tro på Gud
[Detta är den första av sex psalmer som inleds med ordet ”Michtam”, alla är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmer användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se Jer 31:33; 2 Kor 3:3.
Författare: David
Struktur:
1. Bön – rädda mig från mina fiender, vers 2-3
2. Förtröstan, vers 4-5
3. Fiendens handlingar, vers 6-7
4. Vädjan till Gud att agera, vers 8-10
5. Förtröstan, vers 11-12
6. Tacksägelse för befrielse, vers 13-14]
______
1 Till den strålande (framstående, ständige) ledaren [psalmen är skriven för ledaren för tempelmusiken, men har även ett messianskt perspektiv, se inledningen]. ”Den stumma duvan i fjärran”. Av (för) David, en Michtam (en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras) av (för) David.
[Betydelsen av det hebreiska ordet ”Michtam” är oviss. Ordet används här i titeln på Psalm 56-60 och Psalm 16. I Jes 38:9 används det snarlika ordet ”michtav” om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I 2 Mos 39:30 används det ordet också om att ”skriva en guldgraverad skrift”. Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder ”något dolt” och ”guld”. Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr översätter med ”inskription i sten” vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Allt detta sammanfattat gör att psalmen har kallats en dyrbar guldpsalm, kan ha dolda element och beskriver något som är värt att gravera in för all framtid.]
______
2 Var mig nådig (förbarma dig över mig, visa mig oförtjänt kärlek) Gud (Elohim), för människor vill sluka mig,
hela dagen strider de och förtrycker mig.
3 Mina fiender ligger på lur (i bakhåll) mot mig hela dagen,
för att sluka mig (för att trampa ner mig). Det är många som i arrogans strider (krigar) mot mig.
4 Dagar när fruktan kommer över mig,
förtröstar jag på (sätter jag mitt hopp, min tillit till) dig.
5 I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord –
i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit).
Jag ska inte frukta,
vad kan kött (människor) göra mig?
6 Hela dagen förvränger de (missuppfattar medvetet) mina ord,
deras tankar mot (om) mig är onda.
7 De samlar sig tillsammans och väcker strid, de gömmer sig,
de vaktar på mina steg, ivriga (redo) att fånga min själ (de är ute efter mitt liv).
8 Ska de få fly trots sådana synder?
Kasta ut dem i din brinnande vrede, Gud (Elohim)!
9 Du har tecknat upp (skrivit ned) min vandring.
Samla du mina tårar i din flaska (ditt kärl),
finns de inte i din bok?
10 Sedan ska mina fiender komma tillbaka
den dag jag ropar (höjer min röst i bön).
Det vet jag, att Gud (Elohim) är för mig. [Rom 8:31]
11 I Gud (Elohim) – jag vill prisa hans ord –
i Herren (Jahve) – jag vill prisa hans ord –
12 i Gud (Elohim) har jag min förtröstan (mitt hopp, min tillit).
Jag ska inte frukta; vad kan människor göra mot mig?
[I vers 5 används ordet ”basar” kött, här används ordet ”adam” människa].
13 Dina löften är över mig (gäller för mig), Gud (Elohim);
jag vill löna (fullfölja) dig med tackoffer.
[Ordet ”löna” är ”shalam” vars rot är ”shalom”.]
14 För du har befriat mitt liv (min själ, hebreiska ”nefesh”) från döden,
Ja, du har hindrat mina fötter från att falla (bli omkullknuffade)?
[Ordet för ”snava” är ”daha” som betyder omkullknuffad. Syftar inte på att snava, utan att fiender försöker fälla.]
Jag kan vandra inför Gud