104
Psalm 104 – Gud är stor
[Detta är en tvillingpsalm till Psalm 103. Båda börjar och slutar med samma strof. Om den föregående psalmen prisade Gud för hans nåd är fokus i denna psalm mer på Guds storhet.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Inbjudan att prisa Gud, vers 1a
2. Gud och himlarna, vers 1b-4
3. Gud och vattnen, vers 5-9
4. Guds ordning i skapelsen, vers 10-23
5. Guds mångfald i skapelsen, vers 24-30
6. Herrens ära, vers 31-35b
7. Avslutande inbjudan att prisa Gud, vers 35c-d]
______
1 Välsigna (prisa, böj dig ner inför) Herren (Jahve)
min själ (hela min varelse).
Gud och himlarna
Herre, min Gud, du är väldig och stor,
du är klädd i majestät och härlighet.
2 Du sveper dig i ljus som en klädnad,
du spänner ut (expanderar) himlarna (universum) som ett tält [här antyds ett expandrade universum, se även Ps 18:10],
3 och har lagt (konstruerat, timrat) balkarna till dina övre rum [tronsalar] ovan skyn (vattnen).
Du gör molnen till din vagn,
och drar fram på vindens vingar.
4 Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.
[Kan även översättas: ”Du gör dina änglar till sändebud, dina tjänare till flammande eldslågor.”]
Gud och vattnen
5 Du grundade jorden på dess fästen,
så att den aldrig kommer att vackla.
6 Du täckte den med djupet som en klädnad,
vattnet stod högt över bergen.
7 På ditt kommando flydde de,
för din dundrande röst skyndade de bort.
8 De gick över bergen,
de gick ner i dalarna, till den plats du hade bestämt för dem.
9 Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden. [1 Mos 9:11]
Guds ordning i skapelsen
10 Du förvandlar källor till flöden,
och låter dem forsa fram mellan bergen.
11 De vattnar alla markens djur,
vildåsnor släcker sin törst.
12 Vid dem har himlens fåglar sina bon,
de sjunger från grenarna.
13 Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av din frukt.
14 Du låter gräs växa för boskapen,
och grödor (plantor, spannmål) som människan kan bruka.
Du gör så att marken producerar bröd (mat),
15 och vin som gör människan glad,
som får hennes ansikte att skina (stråla) med [glädjens] olja [Ps 23:5; 45:7],
och bröd som styrker människans hjärta.
16 Herrens (Jahves) träd har sin mättnad (tillfredsställelse, all näring som de behöver med råge),
Libanons cedrar som han har planterat.
17 Där bygger fåglarna sina bon,
storken har sitt hem i furorna.
18 Bergen finns för de vilda getterna,
klipporna är en tillflyktsort för kaninerna.
19 Månen visar de bestämda tiderna [1 Mos 1:14-15],
solen vet när den ska gå ner.
20 Du har gjort mörkret och det är natt,
när alla skogens djur kommer fram.
21 De unga lejonen ryter efter byte,
och söker sin mat från Gud (El).
22 Solen går upp och de gömmer sig,
de lägger sig i sina lyor.
23 Människan kommer ut till sina sysslor
och arbetar till kvällen.
Guds mångfald i skapelsen
24 Hur mångfaldiga är dina verk, Herre (Jahve),
i vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av det du har skapat.
25 Där borta är havet, stort och brett (vidsträckt),
däri finns oräkneliga ting som glider omkring,
levande varelser både små och stora.
26 Där går skeppen, där är Leviatan
som du har format till att leka där. [Job 40:20]
27 Alla dessa [allt levande som Gud har skapat] ser med förväntan på dig,
att du ger dem mat i rätt tid.
28 Du ger dem mat och de tar emot,
du öppnar din hand och de äter sig mätta.
29 Du döljer ditt ansikte
och de blir skräckslagna.
När du tar bort deras ande,
dör de och återgår till jorden (stoft).
30 När du sänder ut din livgivande ande
då skapas de och du förnyar jordens yta.
Herrens ära
31 Låt Herrens ära (majestät, tyngd) bestå för evigt.
låt Herren glädja sig över allt han gjort.
32 Han som ser på jorden och den darrar (jordbävning),
han rör vid bergen och de ryker (vulkanutbrott).
33 Jag ska sjunga till Herren (Jahve) så länge jag lever,
jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) så länge jag andas.
34 Mitt tal (meditation, fundering, mitt lågmälda grubblande) behagade honom,
jag ska glädja mig i Herren (Jahve).
35 Låt syndaren försvinna från jorden
och låt inte de onda finnas mer.
Avslutande lovprisning
Välsigna (prisa, böj dig ner inför) Herren (Jahve),
min själ (hela min varelse).