1 Och Israels söner vandrade och slog läger på Moabs slätt vid Jordan mittemot Jeriko.

2 Och [Moabs kung] Balak, Tsippors son, såg allt som Israel hade gjort med amoréerna [hur israeliterna besegrat både kung Sichon och Og]. 3 Och Moab var väldigt rädda inför folket eftersom de var många, och Moab var skräckslagna inför Israels söner.

4 Och Moab sa till de äldste i Midjan: ”Nu kommer denna skara att äta (bokstavligt slicka) upp allt som är runtomkring oss, som oxarna äter upp det gröna på fälten.” Och Balak, Tsippors son, var Moabs kung vid den tiden. 5 Och han sände budbärare till Bileam, Beors son, till Petora som är vid floden, till folkets söner i landet och kallade på honom och sa:

”Se, det är ett folk som har kommit ut från Egypten,

6 Kom därför nu, jag ber dig,

Måhända ska jag segra

För jag vet att den du välsignar

och den som du förbannar (helt förgör – hebr. arar)

7 Och Moabs äldste och Midjans äldste gick iväg med [belöning/betalning för] spådom i sina händer. [Balaks uttalande i vers 37 antyder att betalningen först diskuterades efter att Bileam kommit till honom. Här har de kanske med sig en delbetalning, se även 4 Mos 24:11.] Och de kom till Bileam och talade Balaks ord med honom.

8 [Resan var lång och det var sent.] Och han sa till dem: ”Stanna här i natt och jag ska ge de ord tillbaka som Herren (Jahveh) talar till mig.” Och Moabs furstar stannade hos Bileam.

9 Och Gud (Elohim) kom till Bileam och sa: ”Vilka är dessa män som är hos dig?”

10 Och Bileam sa till Gud (Elohim): ”Balak, Tsippors son, Moabs kung har sänt till mig (och sagt): 11 Se, folket som kommit ut från Egypten täcker jordens ansikte (yta), kom nu och förbanna dem, måhända kan jag då strida mot dem och driva ut dem.”

12 Och Gud (Elohim) sa till Bileam: ”Du ska inte gå med dem, du ska inte förbanna folket för de är välsignade.”

13 Och Bileam steg upp på morgonen och sa till Balaks furstar: ”Gå ni [tillbaka] till ert land, för Herren (Jahveh) vägrar att låta mig gå med er.”

14 Och Moabs furstar steg upp och de gick till Balak och sa: ”Bileam vägrar att följa med oss.”

[Bileam är en hednisk präst som till en början beskrivs i positiva ordalag, eftersom han hör Herrens röst och lyder och inte kan förbanna israeliterna. Allt eftersom berättelsen rör sig framåt visar han sig ha en dubbel natur. I NT beskrivs han som en som förleder israeliterna in i synd, se 4 Mos 31:16; 2 Pet 2:15-16; Jud 1:11; Upp 2:14-16. Det finns flera paralleller med Judas. Båda hade kärleken till pengar (Joh 12:6) och förråder sina bröder. Det är intressant att vid utgrävningar i Tell Deir Alla i Jordanien (8 km öster om Jordanfloden, 1 km norr om Jabbok) hittas 1967 en inskription i ett tempel som omnämner ”siaren Bileam, Beors son”. I texten som innehåller profetior om undergång och kaos nämns också fåglar och även en hyena och åsna. Inskriptionen dateras till 900-800 f.Kr. vilket är långt senare än Bileam. Denna inskription är dock en utombiblisk källa som bekräftar Bibelns uppgifter, som då redan fanns nedtecknade i Moseböckerna, att en siare som hette Bileam var känd i just detta område i Jordanien.]

15 [Balak kunde inte ta ett nej, och ger sig inte.] Och Balak sände furstar igen, fler och mer ärbara [ännu högre rang] än de [första]. 16 Och de kom till Bileam och sa till honom: ”Så säger Balak, Tsippors son: Låt ingenting, jag ber dig, hindra dig från att komma till mig, 17 för jag ska befordra dig och ge dig stor ära, vad du än säger till mig (begär) ska jag göra. Kom, jag ber dig (vädjar), förbanna detta folk åt mig.”

18 Och Bileam svarade och sa till Balaks tjänare: ”Om Balak skulle ge mig sitt hus fullt med silver och guld, kan jag inte gå utanför Herrens (Jahvehs), min Guds (Elohims) ord och göra något, (varken) smått eller stort. 19 Därför ber jag er, stanna även ni här denna natt, så att jag kan veta vad Herren (Jahveh) talar till mig ytterligare.”

20 Och Gud (Elohim) kom till Bileam på natten och sa till honom: ”Om männen har kommit för att kalla på dig, stå upp och gå med dem, men bara de ord jag talar till dig ska du göra.” 21 Och Bileam steg upp på morgonen och sadlade sin åsna och gick med Moabs furstar.

22 Men Guds (Elohims) vrede var upptänd eftersom han gick och Herrens (Jahvehs) ängel ställde sig själv på vägen som en åklagare mot honom [och blockerade vägen].

[Herren använder ofta änglar för att beskydda sitt folk, se 1 Mos 16:7; 2 Mos 3:1-3; 23:20-23; Jos 5:13-15. En ängel med ett draget svärd (vers 23) nämns tre gånger, se även 1 Krön 21:16 och Jos 5:13-15. En del tolkar Herrens ängel som Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens budbärare innan han tar mänsklig gestalt.]

Nu red han [Bileam] på sin åsna och hans två tjänare var med honom. 23 Och åsnan såg Herrens (Jahvehs) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och åsnan vek av från vägen och gick ut på fältet, och Bileam slog åsnan för att vända henne till vägen. [Satiren och komiken i det som nu sker går inte att missa, en ”dum” åsna ser ängeln medan den professionella siaren förstår ingenting.]

24 Då stod Herrens (Jahvehs) ängel på en hålväg mellan vingårdarna med ett stängsel på den ena sidan och ett stängsel på den andra sidan. 25 Och åsnan såg Herrens (Jahvehs) ängel och pressade sig själv mot muren och klämde Bileams fot mot muren, och han slog henne igen.

26 Och Herrens (Jahvehs) ängel gick vidare och ställde sig på en smal (trång) plats där det inte fanns utrymme att vika av varken till höger eller till vänster. 27 Och åsnan såg Herrens (Jahvehs) ängel och lade sig ner under Bileam, och Bileams vrede var upptänd och han slog åsnan med sin stav. 28 Och Herren (Jahveh) öppnade åsnans mun och hon sa till Bileam: ”Vad har jag gjort dig eftersom du har slagit mig tre gånger?”

29 Och Bileam sa till åsnan: ”Eftersom du har gjort narr av mig, om jag hade haft ett svärd i min hand skulle jag ha dödat dig nu.”

30 Och åsnan sa till Bileam: ”Är inte jag din åsna, som du har ridit på i hela ditt långa liv, till denna dag? Har jag någonsin gjort så här mot dig (förut)?” Och han sa: ”Nej.”

31 Då öppnade Herren (Jahveh) Bileams ögon och han såg Herrens (Jahvehs) ängel stå på vägen med sitt svärd draget i sin hand, och han böjde sitt huvud och föll ner på sitt ansikte.

32 Och Herrens (Jahvehs) ängel sa till honom: ”Varför har du slagit din åsna dessa tre gånger? Se, jag har kommit som en åklagare för din väg är emot mig, 33 och din åsna såg mig och vände undan från mig dessa tre gånger. Hade hon inte vänt åt sidan från mig skulle jag nu ha slagit dig och räddat henne levande.”

34 Då sa Bileam till Herrens (Jahvehs) ängel: ”Jag har syndat [genom att slå åsnan], för jag visste inte att du stod emot mig på vägen, därför om det är ont i dina ögon [att jag fortsätter], så går jag tillbaka.”

35 Men Herrens (Jahvehs) ängel sa till Bileam: ”Gå med männen, men bara de ord som jag talar till dig ska du tala.” Så Bileam gick (följde) med Balaks furstar.

36 Och när Balak hörde att Bileam hade kommit gick han ut och mötte honom vid Ir-Moab [staden i Moab, troligtvis Ar, se 4 Mos 21:15, 28] som är på Arnons gräns, vid den yttersta delen av gränsen. 37 Och Balak sa till Bileam: ”Sände jag inte efter dig och kallade enträget på dig? Varför kom du inte till mig? Har jag inte möjlighet att befordra dig och ge dig ära?”

38 Och Bileam svarade till Balak: ”Se, jag har kommit till dig, men har jag nu någon makt att alls tala något till dig? Ordet som Gud (Elohim) har lagt i min mun ska jag tala.” [Bileam ignorerar de många detaljfrågorna i vers 37, han har anlänt nu, och det är det som spelar någon roll.]

39 Och Bileam gick med Balak och de kom till Kirjat-Chutsot [byarnas stad, troligtvis Kiriathaim på östra sidan om Jordan, se 1 Mos 14:5; 4 Mos 32:37; 5 Mos 2:9-10; 1 Krön 6:76; Jer 48:1, 23; Hes 25:9]. 40 Och Balak slaktade oxar och får och sände [bitar av offerkött] till Bileam och till furstarna som var med honom.

41 Och det hände på morgonen att Balak tog Bileam och förde honom upp till Bamot-Baal [Baals höga platser, troligtvis en plats där man offrade till Baal] och därifrån såg han (till) den yttersta delen (bara en del) av folket.

<- 4 Moseboken 214 Moseboken 23 ->