1 När han kommit ner från berget följde stora folkskaror honom.

[I följande sektion fram till 9:35 presenterar Matteus nio berättelser som visar på Jesu kraft. De är ordnade i grupper om tre, och mellan dem passager som handlar om lärjungaskap.]

2 Plötsligt kom en spetälsk (ordet beskriver ett flertal olika hudsjukdomar) fram och föll ner (på sina knän med huvudet mot marken) i tillbedjan inför honom och sade: ”Herre, om du vill (önskar, har en längtan), så kan du rena mig.”

[De som hade denna typ av sjukdom var utestängda från samhället och levde i kolonier utanför städerna. Judarna undvek kontakt eftersom man då enligt lagen blev oren, se 3 Mos 5:3. Det grekiska ordet ”lepra” är en generell term för olika sorters hudsjukdomar som sprider sig. Det är en sorts mögel. De flesta bibelforskare anser att det inte är den spetälska som finns i dag som även kallas lepra, eller Hansens sjukdom. Anledningen till att det ofta översätts till spetälska är att båda sjukdomarna påverkar huden. Eftersom sjukdomen var obotlig och smittsam betraktades den också som en symbol för synd, se t.ex. 4 Mos 12:10.]

3 Då räckte Jesus ut handen och rörde vid honom och sade: ”Det vill jag (det önskar jag av hela mitt hjärta). Bli fri (ren).” På en gång blev han fri (renad) från sin spetälska.

4 Jesus sade till honom: ”Se till att du inte berättar detta för någon, men gå och visa upp dig för prästen och frambär den offergåva som Mose har föreskrivit [för ditt helande, se 3 Mos 14:1-32], som ett vittnesbörd för dem.”

[Detta är det första av flera tillfällen där Jesus uppmanar den som blivit helad att inte berätta detta, se Matt 9:30; 12:16; 16:20; 17:9. Här är troligtvis anledningen att mannen ska följa lagen. En annan orsak är att uppmärksamheten kring undren skulle leda till att folket ville göra Jesus till kung med våld, se Joh 6:15. Det sker vid flera tillfällen och tvingar honom att dra sig undan till öde platser, se Matt 12:15; 15:21.]

5 [I Lukas längre beskrivning av samma händelse, som använder 186 ord jämfört med Matteus 124 ord, framgår att officeren inte direkt talar med Jesus utan använder sig av budbärare, se Luk 7:1-10. Matteus förenklar på samma sätt som vi gör än i dag, då vi säger att en högt uppsatt person för samtal med någon, utan att nämna de sändebud och tolkar som är närvarande.]

När Jesus var på väg in i Kapernaum, kom en romersk officer (centurion, ledare för åttio soldater) fram till honom och bad om hjälp: 6 ”Herre, min tjänare ligger förlamad hemma i huset och har enorma (olidliga) smärtor.”

7 Jesus sade till honom: ”Jag kommer och helar honom.”

8 Den romerska officeren svarade: ”Herre, jag är inte värdig att du kommer under mitt tak, men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk (helt fri, återställd). 9 Jag är själv en man som [dagligen] står under andras befäl och har soldater under mig. Om jag säger: ’Gå!’ till en av dem så går han, eller till en annan: ’Kom!’ så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör detta!’ så gör han det.”

10 När Jesus hörde detta förundrades han (Jesus blir förvånad och överraskad) och sade till dem som följde honom: ”Jag säger er sanningen (sannerligen, amen), jag har inte sett en sådan stor tro i hela Israel. 11 Jag säger er: Många ska komma från öster och väster [hedningar från jordens alla hörn] och sitta ner med Abraham, Isak och Jakob i himmelriket. 12 Men kungens barn ska bli utkastade i mörkret utanför. Där ska man gråta ljudligt och skära tänder (där råder ångest, hat och ondska, ordet beskriver att man rent fysiskt skakar av smärta).”

13 Jesus sade till den romerska officeren: ”Gå, det ska bli som du tror.” I samma ögonblick blev hans tjänare helt frisk (fri, botad).

14 [Följande händelse utspelar sig en lördag, efter gudstjänsten i synagogan, se Mark 1:29. Jesus hade sin bas i Petrus hus i Kapernaum under sin verksamma tid i Galileen. I huset bodde även Petrus fru, hans svärmor, hans bror Andreas. Petrus hustru följde med på hans senare resor, se 1 Kor 9:5.]

När Jesus kom in i Petrus hus, fick han se Petrus svärmor ligga till sängs med hög feber. 15 Då rörde han vid hennes hand och febern lämnade henne. Hon stod upp och började betjäna honom (tillaga och servera mat).

[I Mark 1:31 står det att hon betjänade ”dem”. Hon fick ett övernaturligt snabbt tillfrisknande och började servera mat till alla där och speciellt den som helat henne, vilket Matteus fokuserar på här.]

16 När det hade blivit kväll förde man dit många som var under demoniskt inflytande (demoniserade, plågade och ansatta av demoner). Jesus drev ut andarna med ett ord (genom att tala till dem) och alla som var sjuka blev också helade. [Det grekiska ordet för ”helade” är ”therapeuo”, det beskriver en gradvis förbättring som leder till fullständigt helande. Här blir människorna helade på en gång, medan vid andra tillfällen kan det ta en viss tid, se Mark 8:22-26.] 17 Detta skedde för att det som var sagt genom profeten Jesaja [Jes 53:4] skulle uppfyllas:

”Han tog på sig våra svagheter (sjukdomar, begränsningar)

18 Jesus såg att en stor skara människor hade samlats omkring honom och han gav order om att fara över till andra sidan [av sjön].

19 En [ensam] skriftlärd kom fram och sade till honom [medan de var på väg att ge sig av]: ”Mästare (lärare), jag vill följa dig, vart du än går.” 20 Då svarade Jesus honom: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget att vila huvudet mot.” [Jesus hade ett hem i Kapernaum, även om det inte var hans eget. På ett djupare plan handlar det om att vårt egentliga medborgarskap inte är här på jorden utan i himlen, se Fil 3:20.]

21 En annan av hans lärjungar sade till honom: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” [Det är inte förrän i Matt 10:2-4 som de tolv lärjungarna utses, så detta är antagligen inte någon av dem, utan någon som visade visst intresse i att följa Jesus.] 22 Då svarade Jesus honom: ”Följ mig och låt de döda [de som fortfarande lever, men är andligt döda i sin synd] begrava de döda [de som har dött fysiskt och är på väg att begravas].”

[Den judiska begravningen skedde i två steg. Så fort som möjligt, helst samma dag, begravdes den döde i en gravkammare. Familjen höll sedan en sju dagars sorgeperiod, följt av trettio dagar av mindre intensiv sorg. Ett år senare då kroppen ruttnat ansvarade den äldste sonen för att flytta benen från gravkammaren till en benkista. Det är ytterst osannolikt att den här mannen skulle lämna familjen de få timmarna innan hans far var begravd eller ens samma vecka för att lyssna på Jesus, se vers 18. Händelsen inträffar i stället någon gång efter den första begravningen. Vad mannen egentligen säger är att han ber om uppskov på kanske upp till elva månader innan han tänker följa Jesus.

Genom att upprepa samma ord, ”död”, en s.k. antanaclasis, så betonar Jesus att den som är andligt död är lika död som den som är fysiskt död. Utan frälsning är det ofrånkomligt att den andliga döden följs av fysisk död, medan den som är levande i sin ande har ett liv även efter den fysiska döden.]

23 [De tre miraklerna i 8:23-9:8 visar på Jesu kraft över stormar, demoner och sjukdom.]

Jesus steg i båten (en större båt) och hans lärjungar följde honom. 24 Plötsligt uppstod en våldsam storm (ordagrant ”jordbävning”, betonar att det var en okontrollerbar kraft) på sjön, så att vågorna slog över båten. Trots detta sov Jesus. 25 De gick fram till honom och sade: ”Rädda oss nu på en gång, vi går under.”

26 Han sade till dem: ”Varför är ni rädda? Vilken liten (kortvarig) tro ni har!” Sedan reste han sig och talade strängt till vindarna och sjön, och det blev helt (fullständigt) lugnt. 27 Männen [lärjungarna i båten, och andra människor i andra båtar, se Mark 4:36] sade förundrat: ”Vem är han (varifrån kommer han, vad är det för människa)? Till och med vindarna och sjön lyder honom!”

[Galileiska sjön är omgiven av berg och ligger tvåhundra meter under havsytan. Vid rätt omständigheter i lufttemperaturer kan kraftiga orkanbyar snabbt uppstå när varm luft drar in från öknen. Detta är ett känt fenomen. 1992 slog tre meter höga vågor in mot kuststaden Tiberias.]

28 När Jesus kom över till gadarenernas område på andra sidan sjön, kom två demoniserade män ut från gravarna och konfronterade honom. De var så våldsamma att ingen kunde ta sig fram på den vägen. 29 Plötsligt vrålade (skrek) de: ”Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?” 30 En bra bit därifrån gick en stor svinhjord och betade.

[Svinet var ett orent djur för judarna, så det är troligt att människorna som bodde här inte var judar.]

31 De onda andarna bad honom: ”Om du driver ut oss (vilket vi vet att du kommer att göra), skicka då in oss i svinhjorden.” 32 Han sade till dem: ”Far i väg!” Då kom de onda andarna ut och for in i svinen. På en gång rusade hela hjorden utför branten och ner i sjön där de dog i vattnet. 33 De som vaktade svinen flydde och när de kom till staden berättade de allt som hänt, och speciellt vad som hade hänt med de besatta (som var plågade och ansatta av demoner). 34 Då gick hela staden ut för att möta Jesus, och så fort de fick se honom bad de honom att han skulle lämna deras område.

[Markus beskriver händelsen med fler detaljer, se Mark 5:1-20. Där antyds även orsaken till varför man ville att Jesus lämnade dem, se Mark 5:16. Värdet på svinen var någonstans kring sju årslöner. Ägarna brydde sig mer om den ekonomiska förlusten än att plågade människor blivit helade. Huvudpoängen är att Jesus har auktoritet över hela andevärlden, över Satan, över demoner, och alla och allt som de kontrollerar. Att han drev ut de här demonerna visar den auktoriteten, och var en föraning om den slutgiltiga domen av dessa onda andar.]

<- Matteus 7Matteus 9 ->