1 Ack[samma ord som i Klag 1:1], Herren (Jahve) har i sin vrede

Han har kastat ner Israels härlighet

han glömde bort sin fotpall [templet eller arken, se Ps 99:5; 132:7]

[Den första hebreiska bokstaven är: א – Alef. Tecknet föreställer en oxe. Bokstaven symboliserar styrka, ledaren, den första och det viktigaste. I denna vers är det ordet ”ack” som börjar med denna bokstav. Detta förstärker känslan av sorg. Det är sorgen som tar befälet och präglar allt både i denna vers och hela boken.]

2 Herren (Adonai)slukade skoningslöst

I sin vrede har han slagit ned

han har brutit ned (slog) dem till grunden

[Den andra hebreiska bokstaven är: ב – Bet. Tecknet avbildar ett hus med bara en dörr. Det symboliserar ett hem och total tillit. Ordet för ”slukade” börjar med denna bokstav. Här förstärker det hur alla hus och hem, både templet och andra byggnader, har blivit till ruiner.]

3 I brinnande vrede har han huggit av

Han har dragit tillbaka sin högra arm

Han har låtit det brinna i Jakob som en flammande eld

[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Det första ordet i hebreiskan är ”huggit av”.]

4 Han har spänt sin båge som en fiende,

och har dödat allt som var skönt för ögat (vackert att se på).

har han utgjutit sin vrede som eld.

[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Tecknet avbildar en öppen dörr sedd ovanifrån. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Ordet ”spänt sin båge” börjar med denna bokstav.]

5 Herren (Adonai)har blivit som en fiende;

Han har slukat alla hennes palats,

och han har mångfaldigat sorgen

[Den femte hebreiska bokstaven är: ה – He. Tecknet avbildar ett fönster. Det symboliserar att se och att ha perspektiv. I denna vers är det orden ”har blivit” som börjar med denna bokstav, detta belyser att man inte längre kan se Gud som ger vårt liv rätt perspektiv. Istället ser man bara allt som ger sorg. Nu är till och med Gud en fiende och därmed förstärks sorgen ytterligare.]

6 Han skövlade sin sukka [ordagrant ”lövhydda”, sitt tabernakel, en omskrivning för templet] som en trädgård;

Herren (Jahve) får Sion [tempelberget i Jerusalem] att glömma

och i sin vredes ilska

[Den sjätte hebreiska bokstaven är: ו – Vav. Tecknet avbildar en tältpinne, en krok eller hängare. Rent praktiskt var det tältpinnen som höll tältduken uppe. Den binder ihop olika saker. På samma sätt används bokstaven i grammatiken för att binda ihop ord till meningar. I denna vers är det ordet ”skövlade” som börjar med denna bokstav. Det blir här motsatsen som betonas då skövlingen innebär att all sammanhållning har upphört.]

7 Herren (Adonai)har förkastat sitt altare,

I fiendens hand har han gett

de har väsnats i Herrens (Jahves) hus

[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver. Bokstaven används i ordet ”har förkastat” och förstärker hur illa detta är i Herrens ögon. Vid de tre stora vallfartshögtiderna samlades stora skaror i Jerusalem och larmet av alla människor under dessa dagar skilde sig markant från alla andra dagar.]

8 Herren (Jahve)hade beslutat att fördärva

Han har spänt ut mätsnöret,

Han har fått befästningsvallarna och murarna att jämra sig,

[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ordet ”hade beslutat” som börjar med den bokstaven. Det betonar att det som Herren har satt sig i sinnet slutligen måste ske. Nu är hans långmodighet slut.]

9 Hennes portar sjunker ner i marken,

Hennes kung och furstarna är bland hedningarna (utspridda i andra länder),

Hennes [Jerusalems] profeter får inte längre

[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – Tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg, eller en människa som har böjt sig i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott, antingen rebelliskhet eller godhet. I den här versen börjar ordet ”sjunker ner” med denna bokstav, och förstärker här hela nederlaget när allt är borta som fanns då Gud själv var hos dem i templet.]

10 De sitter på marken i tystnad,

de har kastat jord på sina huvuden [ett av flera uttryck för djup sorg],

Jerusalems jungfrur

[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – Jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Eftersom denna bokstav är en punkt så är det början på alla andra bokstäver, och beskriver ofta skapelsen. Handen symboliserar styrka och kraft. I denna vers börjar ordet ”De sitter” med denna bokstav och betonar djupet i sorgen. Hela versen visar oss olika sätt att praktiskt uttrycka sin sorg genom skilda handlingar. Att göra detta, oavsett hur, vilket kan skilja sig mellan olika kulturer, är en väsentlig del av att i reaktionsfasen ta in vad som drabbat mig. Jämför det sorgband som vi bar här i Sverige tidigare, det finns fortfarande men används numera sällan. Handen symboliserar det vi gör, därför hör alla dessa konkreta uttryck för sorg ihop med handen.]

11 Mina ögon är fyllda med tårar,

min lever rinner ut på marken,

eftersom de unga barnen och dibarnen

[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. I denna vers börjar ordet ”är fyllda” med denna bokstav och förstärker att det som sker är totalt, sorgen är fullkomlig, det känns inte som att det finns någon ljusglimt i mörkret. Det är en normal känslomässig reaktion i denna fas av sorgearbetet. Handen är uträckt men det enda den fylls med är sorg.]

12 De säger till sina mödrar:

När (medan) de försvagas som en skadad soldat

när (medan) deras liv (själ) töms (rinner) ut

[När barnen dör i sina mödrarnas armar.]

[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Tecknet avbildar en oxpiska och symboliserar ofta undervisning. I denna vers börjar ordet ”till sina mödrar” med denna bokstav och förstärker att moderskapets viktigaste uppgift, att ge barnen mat, inte längre är möjlig att upprätthålla. Det finns förmodligen ingen större smärta för en förälder än att förlora sitt barn.]

13 Vad ska jag ta till vittne (undervisningsexempel) för dig?

Vad kan jag jämföra dig med så att jag kan trösta dig,

För din skada är stor som havet,

[Den trettonde hebreiska bokstaven är: מ – Mem. Tecknet avbildar vatten och står för vatten, folk, nationer och språk. I denna vers börjar ordet ”Vad” på denna bokstav. Det upprepas flera gånger och förstärker därmed behovet av att få ställa frågor om vad, hur och varför, som är en viktig del i sorgens reaktionsfas.]

14 Dina profeter har sett

De har inte avslöjat dina synder,

Istället har de profeterat

[Den fjortonde hebreiska bokstaven är: נ – Nun. Tecknet avbildar en fisk och betyder arvtagare och avkomma. Orden ”Dina profeter” börjar på den bokstaven. Det förstärker profetens ansvar för att frambära det Gud vill och inte agera falskt. Det profeterna förmedlar kommer få konsekvenser för efterkommande generationer.]

15 Alla som går på dina vägar

De visslar och skakar på sina huvuden

Är det här den stad om vilken man säger,

[Den femtonde hebreiska bokstaven är: ס – Samek. Tecknet avbildar en pelare och symboliserar stöd, support, stabilitet. I den här versen är det ordet ”slår ihop händerna” som börjar med denna bokstav. Här förstärks istället motsatsen, då denna applåd är till vanära istället för support.]

16 [I kapitel 1 kom bokstaven Ajin före Pe. Här i kapitel 2 och även i 3 och 4 kommer Pe före Ajin. I det avslutande kapitlet motsvarar ordningen den i kapitel 1, se Klag 5:18. Denna alteration förstärker det kiastiska mönstret i Klagovisorna.]

Alla dina fiender

de visslar och gnisslar tänder;

detta är verkligen den dagen som vi väntat på (sett fram emot),

[Den sjuttonde hebreiska bokstaven är: פ – Pe. Tecknet avbildar en öppen mun med en tunga i. Symboliserar ofta tal och relationer. Här är det ordet ”har öppnat munnen på vid gavel” som börjar med denna bokstav, och förstärker fiendens överlägsenhet.]

17 Herren (Jahve)har gjort det han planerat;

såsom han befallde i forna dagar (öster),

Han har gjort det möjligt för dina fiender att glädjas över dig,

[Horn är en bild på makt].

[Den sextonde hebreiska bokstaven är: ע – Ajin. Tecknet avbildar ett öga eller en vattenkälla. Den symboliserar ofta profetisk klarsyn och uppenbarelse. Här är det ordet ”har gjort” som börjar med denna bokstav. Det betonar att det som Herren har satt sig i sinnet slutligen måste ske. Nu är hans långmodighet slut.

Här används ordet ”kedem” för forna dagar. Det betyder egentligen öster och i detta väderstreck ligger att samtidigt se både bakåt och framåt. Att göra bokslut med det som varit och fullfölja det som behöver avslutas, samtidigt som man ser framåt mot nya visioner.]

18 Deras hjärta ropade till Herren (Adonai):

låt tårar flöda ner som en flod

Ge dig själv ingen lindring,

[Ordagrant ”låt inte dotter ögat ditt vila”, för liknande uttryck se Ps 17:8.]

[Den artonde hebreiska bokstaven är: צ – Tsade. Tecknet avbildar en fiskkrok och symboliserar ofta rättfärdighet. Ordet ”ropade” börjar med denna bokstav och förstärker ropet efter Gud i en svår och uppgiven situation. Också i denna vers ser vi hur viktiga tårarna är i bearbetningen av sorg.]

19 Res dig[Mark 5:41], ropa ut det i natten,

Utgjut ditt hjärta som vatten

Lyft upp dina händer inför honom,

som utmattas av hunger

[Den nittonde hebreiska bokstaven är: ק – Qof. Tecknet avbildar ett nålsöga eller baksidan på ett huvud. Det symboliserar ofta att stå bakom någon. I den här versen är det orden ”Res dig” som börjar på den bokstaven. Det förstärker ivern och allvaret i handlandet. Det är inte bara mina ord, jag är redo att agera i överensstämmelse med det jag säger. Versen är längre än de övriga och det förstärker att det nyligen mörknat, natten har just har börjat och det är långt till gryningen och ljuset. Judarna delade in natten i tre nattvakter, romarna fyra, se Matt 14:25; Luk 12:38.]

20 Se, Herre (Jahve) och betänk

Ska kvinnorna äta sin livsfrukt,

Ska prästen och profeten slaktas,

[Den tjugonde hebreiska bokstaven är: ר – Resh: Tecknet avbildar framsidan av ett huvud och symboliserar att se. Ordet ”se” börjar med denna bokstav och förstärker vädjan till Gud att se den svåra situationen. Här ser vi också hur just frågorna återkommer, vilket är en viktig del av reaktionsfasen.]

21 På marken (i dammet), på gatorna (öppet ute)ligger

mina jungfrur och mina unga män

Du har slaktat dem på din vredes dag;

[Den tjugoförsta hebreiska bokstaven är: ש – Shin. Tecknet avbildar en tand, och symboliserar ofta att krossa och att förgöra något. I denna vers är det ordet ”på marken” som börjar med denna bokstav och visar hur just förgörelsen är dominant.]

22 Som på en högtidsdag (bestämd dag, en avtalad tid) har du kallat samman

På Herrens (Jahves) vredes dag

Dem som jag har burit och uppfostrat (mina barn)

[Den tjugoandra hebreiska bokstaven är: ת – Tav. Tecknet föreställer en punkt, en signatur eller ett kors. Som den sista bokstaven är detta en signatur och symboliserar ofta det som avslutar och fulländar. Orden ”kallat samman” börjar med denna bokstav. Ordet ”moed” används här och det betyder en bestämd tid för ett möte. Herrens högtider i 3 Mos 23 kallas för ”moed”.]

<- Klagovisorna 1Klagovisorna 3 ->