3
Job förbannar sin födelsedag
Jobs första tal
1 Sedan öppnade Job sin mun och förbannade sin födelsedag. [Även profeten Jeremia förbannade sin födelsedag, se Jer 20:14.]
2 Då tog Job till orda (hebr. anah) och sa:
3 Låt den vara utplånad (död över den; låt den vandra bort – hebr. avad) [Upp 9:11],
den dag då jag föddes,
och natten när man sa:
”En man (frisk pojke; stridsman – hebr. gever) är född.”
[Vers 3 fungerar som en inledning av det som kommer, men även ett inclusio med vers 9-10. I vers 4-6 förbannas dagen och i vers 6-8 natten.]
4 Den dagen – låt den vara mörk,
må Gud (Eloha) [Elohim i singular – den ende Guden] i höjden inte fråga efter den,
låt inget dagsljus (hebr. nehara) skina på den.
5 Låt mörker och dödsskugga inmuta den (ta den med en återlösares rätt – hebr. gaal) åt sig själva,
låt ett mörkt moln [hebr. ananah; ovanlig feminin form av det vanligaste ordet för moln, anan] vila över den.
Låt allt som förmörkar dagen förskräcka den.
6 Den natten – låt mörker beslagta (rycka bort) den,
låt den inte glädja sig i årets dagar,
låt den inte räknas bland månaderna. [Job önskar att dagen inte fanns i kalendern.]
7 Se, den natten är ofruktsam (steril, öde),
ingen kommer med glädjerop. [Ingen ropade: ”Det blev en pojke/flicka”, se vers 3.]
8 Låt dem som förbannar dagar (hebr. jom) förbanna den,
de som är redo att väcka Leviatan.
[Här syftas på besvärjare som t.ex. Bileam, se 4 Mos 23:27. Ordet för dag (hebr. jom) är snarlikt ordet för hav (hebr. jam) där sjöodjuret finns som också beskrivs i detalj senare, se Job 40:20.]
9 Låt morgonstjärnorna förmörkas [låt dem inte tillkännage en ny dag],
låt den [dagen då jag föddes, vers 3a] vänta på ljus, men verkligen inte finna något,
låt gryningens solstrimmor (ordagrant: morgonens ögonlock) inte synas.
10 Eftersom den [den natten då jag föddes, se vers 3b] inte stängde dörrarna till moderlivet,
inte dolde olyckan för mina ögon.
[Då Jobs önskan att utplåna den natt han blev till och sin födelse inte kunde uppfyllas, önskar han att han skulle varit dödfödd.]
11 Varför dog jag inte i livmodern?
Varför slutade jag inte andas vid födseln?
12 Varför fanns det [en faders] knä som tog emot mig,
och [en moders] bröst som gav mig di.
13 För nu, [om det var så, då] skulle jag ligga ner och vara stilla
och skulle sova och det vore en vila (hebr. noach) för mig,
14 [i dödens sällskap] med kungar och jordens rådgivare,
som byggde upp [begravningsmonument, som nu är] öde platser åt sig,
15 eller med [vid sidan intill avlidna] furstar som har guld,
som fyller sina hus [palats] med silver [då de levde].
16 Eller som ett dolt missfall som inte lever,
som ett dibarn som inte ser ljuset.
17 Där [i döden] upphör de onda med sitt tumult [de ogudaktiga, vars hunger aldrig stillades, se Jes 57:20-21]
och där får de trötta utan kraft (hebr. koach) sin vila.
18 Tillsammans har fångarna ro (hebr. shaan),
de hör inte slavdrivarnas (hebr. nagas) röst. [2 Mos 3:7]
19 Låg (liten) och hög (stor) – de är lika där,
och slaven (tjänaren – hebr. eved) är fri från sin herre (hebr. adón).
[Job hade förut varit en av de stora inflytelserika männen i samhället, nu var han ingen. Inför döden är alla lika och alla kommer en dag att dö, se Pred 7:2. Vers 11-19 avslutas med en merism (små/stora och slav/herre).]
20 Varför gav han [dagens] ljus till en plågad (hårt ansatt – hebr. amal)
och liv till en bitter själ [Job 7:11; 10:1; 21:25],
21 åt dem som längtar efter döden, men den kommer inte,
som söker den mer än dolda skatter,
22 som glädjer sig, ja jublar (dansar),
och fröjdas när de finner graven [äntligen får dö].
[Då Jobs önskan att utplåna sin födelse inte infriats, önskar han sig nu döden som en vuxen.]
23 Till en man (stridsman – hebr. gever) vars väg är dold
och är övertäckt av Gud (Eloha).
24 Ja, till mitt bröd kommer mina suckar,
som utgjutet (smältande) vatten mitt rytande.
[Beskriver eländig situation – suckar som brödföda och forsande tårar.]
25 Ja, den fasa som jag fasar (hebr. pachad pachad) kommer över mig,
och det som jag fruktar för (oroar mig över – hebr. jagor) kommer till mig.
26 Jag har ingen trygghet (framgång, helhet – hebr. shalah)
och jag har ingen ro (hebr. shaqat)
och jag har ingen vila (kan inte vila),
och skakningen (jordbävningen; tumultet – hebr. rogez) kom.