11 Hon svarade: ”Nej, Herre.”
14 Jesus svarade dem: ”Även om jag vittnar om mig själv så är mitt vittnesbörd sant, för jag vet varifrån jag har kommit och vart jag är på väg, men ni vet inte varifrån jag kommer eller vart jag är på väg. 15 Ni dömer efter det yttre (efter köttet, mänskligt), jag dömer ingen [på det sättet]. 16 Även om jag skulle döma är min dom sann, för jag är inte ensam, utan med mig är Fadern som har sänt mig. 17 I er lag står det att vittnesbörden från två personer är sant [5 Mos 17:6]. 18 Jag är en som vittnar om mig, och min Fader som har sänt mig vittnar också om mig.”
19 Då började de fråga honom: ”Var är din fader?”
20 Dessa ord talade Jesus vid tempelkistan [på det tempelområde där även kvinnorna vistades och där frivilliga offer togs upp], när han undervisade på tempelplatsen. Men ingen grep (lade sin hand på) honom, eftersom hans stund inte var inne.
22 Då började de judiska ledarna säga: Han tänker väl inte begå självmord? ”Är det därför han säger: Dit jag går är det omöjligt för er att komma?”
23 Men han svarade: ”Ni är nerifrån, jag är från ovan. Ni är från denna världen (av denna världens ordnade samhällssystem med föränderlig etik och moral), jag tillhör inte den här världen. 24 Därför sa jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ja, ni ska dö i era synder eftersom ni inte tror att Jag Är.” [Uttrycket ”Jag Är” anspelar på hur Gud väljer att presentera sig, se 2 Mos 3:14. Uttrycket återkommer även i vers 28 och 58.]
25 Då frågade de honom: ”Vem är du?”
27 De förstod inte (hade ingen kunskap baserad på personlig erfarenhet) att han talade om Fadern. 28 Då sa Jesus: ”När ni har valt att lyfta upp Människosonen [på ett kors] kommer ni att förstå att det är jag (Jag Är), och att jag inte gör något av mig själv, utan jag talar [bara] det min Fader lärt mig. 29 Han som har sänt mig är alltid med mig. Han har inte lämnat mig ensam, för jag gör alltid det som behagar honom.”
30 Under tiden han talade dessa ord kom många till tro på honom.
33 De svarade honom: ”Vi är Abrahams barn (säd, ättlingar) och har aldrig varit slavar under någon. Vad menar du med att säga: ’ni ska bli fria’?”
34 Jesus svarade dem: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Alla som vanemässigt praktiserar att göra synd (bryter mot Guds bud, missar målet) är syndens slavar. 35 Slaven blir inte kvar i familjen [ordagrant huset, som inkluderar barn, barnbarn, tjänare och slavar] för evigt (alltid), men sonen är kvar i evighet (alltid). 36 Om nu Sonen gör er fria, då är ni verkligen fria. 37 Jag vet att ni är Abrahams barn (säd, ättlingar), men ändå planerar ni att döda mig, eftersom mitt ord (min undervisning) inte har någon ingång (har ingen plats) i er. 38 Jag talar de saker jag sett (lärt mig) vid min Faders sida, och ni gör [era handlingar reflekterar] vad ni har sett (lärt er) av er fader.”
39 De svarade honom: ”Vår fader är Abraham.”
42 Jesus svarade dem: ”Om Gud verkligen vore er far skulle ni älska (med glädje välkomna, respektera) mig, för jag har utgått från Gud. Jag har inte kommit hit själv (på eget initiativ), utan han har sänt mig. 43 Varför förstår ni inte vad jag säger (mitt språk, min dialekt)? [Speciellt ord för uttal och dialekt, används om Petrus tal i Matt 26:73.] Jo, därför att ni inte kan lyssna till (ni står inte ut med, kan inte ta emot) mitt ord (min undervisning). 44 Ni är från er fader, djävulen, och ni vill utföra er faders onda önskningar (begär, det som tillfredsställer honom). Han har varit en mördare (en som utstuderat utsläcker mänskligt liv) från början (från tidernas begynnelse, den som gjorde det för första gången) [1 Mos 3; Rom 5:12]. Han står inte fast i sanningen, för det finns ingen sanning i honom. När han talar en lögn, då talar han det som kommer naturligt för honom [hans modersmål, se vers 42], för han är en lögnare, och lögnens fader (upphovsmannen för falskhet). 45 Men eftersom jag säger sanningen så tror (litar) ni inte på mig. 46 Vem av er kan visa på någon synd (överträdelse) hos mig? Om jag talar sanning, varför tror (litar) ni inte på mig? 47 Den som tillhör (är av) Gud lyssnar på Guds ord [gr. rhema, plural – riktade och levandegjorda ord – förkunnade i den helige Ande]. Anledningen att ni inte lyssnar [på dessa ord och på mig] är att ni inte tillhör (är av) Gud.”
48 Judarna svarade honom: ”Uttrycker vi inte det rätt när vi säger att du är en samaritan (gr. samarites) och har (är under inflytande av) en ond ande?” [Hänvisningen kan vara till en samarier (från Samarien), men troligtvis även att han var en utövare av den illa ansedda samaritiska trosriktningen, se Joh 4:9.]
49 Jesus svarade: ”Jag har inte en ond ande, jag ärar min Fader och ändå föraktar (vanärar, hånar) ni mig. 50 Jag söker inte min egen ära (upphöjelse), men det finns en som söker (kräver) den, och han är den som dömer. 51 Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som väljer att hålla (skydda, bevara, leva efter, följa) mitt ord (min undervisning), han ska aldrig i evighet se döden.”
52 Judarna sa till honom: ”Nu förstår vi (har vi en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att du har en ond ande. Både Abraham och profeterna har dött, ändå säger du att vem som helst som väljer att hålla ditt ord, han ska aldrig i evighet se döden. 53 Vår fader Abraham dog, du är väl inte större än honom, är du? Profeterna har också dött. Vem tror du att du är (utger du dig för att vara)?”
54 Jesus svarade: ”Om jag ärar (upphöjer, förhärligar) mig själv, så är min ära ingenting värd. Det är min Fader som ärar (upphöjer, förhärligar) mig, han som ni säger är er Gud. 55 Ni har inte känt honom (haft en personlig erfarenhet av Gud), men jag känner (har en klar förståelse av) honom. Om jag sa att jag inte känner (förstår) honom skulle jag vara en lögnare som ni. Men jag känner honom och håller (skyddar, bevarar, lever efter, följer) hans ord (undervisning). 56 Er fader (förfader) Abraham jublade över att få se min dag. Han såg (med sina hjärtans ögon, hade en klar förståelse av) den och gladde sig.”
57 Då sa judarna till honom: ”Du är inte ens femtio år, och du har sett (stått framför, mött) Abraham?”
58 Jesus svarade dem: ”Jag säger er sanningen (amen, amen): Jag Är – redan innan Abraham ens fanns till (var född).”