1 Det var innan påskhögtiden [troligtvis kvällen 13 Nisan]. Jesus visste (var fullt medveten om) att stunden var inne för honom att lämna den här världen och vända tillbaka till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen (med en osjälviskt, utgivande kärlek), och han älskade dem intill slutet. 2 Det var nu kvällsmåltid. [Jesus och lärjungarna låg till bords och åt.] Djävulen hade redan gång på gång gett tanken (ingett i hjärtat, upprepade gånger kastat tanken) på att förråda Jesus till Judas Iskariot, Simons son. 3 Jesus visste (såg med hjärtats ögon, hade en klar förståelse av) att Fadern hade gett allt i hans händer, och att han kommit från Gud och [nu] skulle tillbaka till Gud.

4 [Jesus börjar sin undervisning i handling och inte i ord. Han illustrerar vad sant ledarskap är genom att utföra en slavs uppgift. Tematiskt finns det också en koppling till hur Maria tidigare smort Jesu fötter, se Joh 12:3.]

Han stod upp från kvällsmåltiden och tog av sig sina kläder [pluralformen visar att Jesus antagligen tog av sig alla ytterkläder och bara hade en tunika på sig, dvs. de kläder en slav bar] och band en [ca 1,5 m lång tjänares] handduk runt sig. 5 Sedan tog han vatten i ett tvättfat och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. [Att tvätta fötterna var en nödvändighet efter att ha gått på de dammiga vägarna, och ofta hade värden för huset en slav som gjorde detta åt hans besökare. Vägarna i Jerusalem var dock stenbelagda och jämförelsevis rena.]

6 När han kom till Petrus, sade Petrus till honom: ”Herre, ska du tvätta mina fötter?”

7 Jesus svarade honom: ”Nu förstår du inte (ser inte med hjärtats ögon, har inte en klar förståelse av) vad jag gör, men du kommer att förstå senare (få en kunskap baserad på personlig erfarenhet).”

8 Petrus sade till honom: ”Du ska under inga omständigheter tvätta mina fötter, nej aldrig!” Jesus svarade honom: ”Om inte jag tvättar dig har du ingen del i mig.”

9 Då sade Simon Petrus till honom: ”Herre, [tvätta] inte bara mina fötter utan också mina händer och mitt huvud.”

10 Jesus sade till honom: ”Den som har badat (rengjort sig) behöver bara tvätta fötterna, hans kropp är helt ren. Ni [mina lärjungar] är rena, men inte alla.” 11 Han visste vem som skulle förråda honom, och därför sade han att inte alla var rena.

12 När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig sina kläder och satt sig ner igen, sade han till dem: ”Förstår ni (har ni fått en kunskap baserad på personlig erfarenhet av) vad jag gjort med er? 13 Ni kallar mig lärare och Herre, och det gör ni rätt i, för det är vad jag är. 14 Om nu jag, er lärare och Herre, har tvättat era fötter, är ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15 Jag har gett er ett exempel (något som ska imiteras), för att ni ska göra som jag har gjort med er. 16 Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: En slav (tjänare) är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. 17 Om ni förstår detta [plural], ska ni bli saliga (lyckliga, välsignade), om ni också gör det [praktiserar undervisningen].”

18 ”Jag talar inte om er alla, jag vet vilka jag har utvalt, men [någon ska förråda mig] för att Skriften ska fullbordas:

Den som äter brödet med mig

19 Jag berättar detta nu, innan det händer, för att när det sker ska ni kunna tro (lita) på att jag är [den jag säger mig vara, ’Jag Är’]. 20 Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: Den som tar emot (tar till sig, välkomnar) den som jag sänder, tar emot mig, och den som tar emot mig, tar emot honom [Fadern] som har sänt mig.”

21 När Jesus sagt detta upprördes (våndades) han i sin Ande och vittnade: ”Med all säkerhet (amen, amen) säger jag er: En av er ska förråda mig.”

22 Lärjungarna tittade på varandra, helt förvånade (förbryllade) undrade de vem det var. 23 En av hans lärjungar, den som Jesus älskade, låg till bords bredvid Jesus. [Antagligen syftar det på Johannes, författaren av detta evangelium. Han var troligen i tonåren och den yngste av lärjungarna. Placeringen tyder på att Jesus tog hand om honom på ett speciellt sätt.] 24 Så Simon Petrus gav ett tecken (gestikulerade, nickade) till honom att han skulle fråga Jesus vem det var han talade om. 25 Han [Johannes] lutade sig då mot Jesu bröstkorg och frågade honom: ”Herre, vem är det?”

26 Jesus svarade: ”Det är han som får brödstycket som jag doppar [i såsskålen].” Så han doppade brödstycket och gav det åt Judas, Simon Iskariots son. 27 När Judas hade tagit emot brödstycket, kom Satan (motståndaren) in i honom.

31 När Judas gått ut sade Jesus: ”Nu är Människosonen förhärligad (fått Guds majestät, ära, glans, makt), och Gud har blivit förhärligad i honom. 32 Om Gud är förhärligad i honom, ska Gud också förhärliga honom i sig själv, och han ska förhärliga honom på en gång. [När Jesus uppstår ska han genast få sitta på Faderns högra sida.] 33 Kära barn (älskade familjemedlemmar), bara en kort stund till är jag med er. Ni kommer att leta efter mig, men det jag sade till de judiska ledarna säger jag nu till er: Dit jag går kan ni inte komma.

34 Ett nytt bud (en ny sorts, ett annat slags bud) ger jag er: att ni ska älska varandra [med en ren, rättfärdig, självuppoffrande kärlek], precis som jag har älskat er ska ni också älska varandra. 35 Genom detta ska alla förstå (baserat på personlig erfarenhet) att ni är mina lärjungar, om ni har (skulle ha) kärlek till varandra.”

36 Simon Petrus frågade honom: ”Herre, vart går du?”

[Petrus, som annars är den som brukar vara först att prata och ställa frågor, blir nu helt tyst. Under resten av måltiden ställer Tomas, Filippus och Jakob frågor som Jesus svarar på.]

<- Johannes 12Johannes 14 ->