3 Varje gång israeliterna hade sått [sin säd på hösten], kom [år efter år i sju års tid] midjaniterna och amalekiterna och österns söner upp mot dem, 4 och de slog läger mitt emot dem och förstörde (fördärvade) markens gröda, ända till Gaza [i väst], och lämnade inget ätbart i Israel, varken får, oxar eller åsnor. 5 För de kom in med sin boskap och sina tält och de kom som gräshoppor i stora skaror – både de och deras kameler var omöjliga att räkna – och de kom in i landet för att förstöra det. 6 Och Israel blev mycket små (utarmade, fattiga; ordagrant: förda mycket lågt ner) [helt modlösa] på grund av Midjan, och Israels söner ropade till Herren (Jahveh).
13 Gideon svarade honom: ”Men, Herre (Adonai), om Herren (Jahveh) är med oss, varför har då allt detta drabbat oss? Var är alla de under som våra fäder återberättade när de sa hur Herren (Jahveh) förde oss ut ur Egypten? Nu har Herren (Jahveh) svikit oss och gett oss i midjaniternas hand.”
14 Herren (Jahveh) vände sig till Gideon och sa: ”Gå, och använd den styrka (hebr. koach) du har och du ska rädda Israel ur midjaniternas händer. Är det inte jag som sänder dig?”
15 Gideon svarade: ”Men, Herre (Adonai), hur skulle jag kunna rädda Israel? Min ätt är den ringaste i Manasse, och själv är jag den yngste i min familj.”
16 Herren (Jahveh) sa till honom: ”Jag ska vara med dig. Du kommer att slå midjaniterna [hela deras armé] som om de vore en enda man.”
17 Och han [Gideon] sa till honom: ”Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig då ett tecken att det är du som talar med mig. 18 Lämna inte den här platsen, jag ber dig, [vänta här] tills jag kommer till dig och för fram min gåva (matoffer – hebr. minchah) och lägger den framför dig.” [Det kan vara en gåva eller ett matoffer, se 1 Mos 4:3; Dom 3:15.]
19 Och Gideon gick in och gjorde i ordning en killing och osyrade brödkakor av en efa [standardmått för att mäta torra varor – 22-36 liter] mjöl, och köttet lade han i en korg och buljongen i en skål, och bar ut det till honom under terebinten och ställde fram det.
20 Och Guds (Elohims) ängel sa till honom: ”Ta köttet och de osyrade brödkakorna och lägg dem på klippan och häll ut buljongen.” Och han gjorde så. 21 Och Herrens (Jahvehs) ängel sträckte fram spetsen på sin stav som han hade i sin hand och vidrörde köttet och de osyrade brödkakorna, och det slog ut eld från klippan och förtärde köttet och det osyrade brödet. Och Herrens (Jahvehs) ängel försvann från hans åsyn. 22 Och Gideon såg att han var Herrens (Jahvehs) ängel, och Gideon sa: ”Ack (åh nej), Herrarnas Herre (Adonai Jahveh), eftersom jag har sett Herrens (Jahvehs) ängel ansikte mot ansikte.”
23 Och Herren (Jahveh) sa till honom: ”Frid (shalom) vare med dig, var inte rädd, du ska inte dö.”
24 Och Gideon byggde ett altare där till Herren (Jahveh) och gav det namnet Jahveh-Shalom (Herren är frid, fred, hälsa, välgång och allt gott). Till denna dag står det fortfarande i Ofra, fädernas Ezri.
25 Och det skedde samma natt att Herren (Jahveh) sa till honom: ”Ta din fars tjur och den andra tjuren som är sju år, och bryt ner baalsaltaret som din far har och hugg ner aseran vid den, 26 och bygg ett altare till Herren din Gud (Jahveh Elohim) ovanpå detta fäste (avgudaaltaret), på stridsplatsen, och ta den andra tjuren och offra ett brännoffer med aseran, som du ska hugga ner, som ved.”
28 Och när stadens män steg upp tidigt på morgonen, se då var baalsaltaret nedbrutet och aseran som stått vid det var nerhuggen och den andra tjuren var offrad på altaret som var byggt.
29 Och de sa till varandra: ”Vem har gjort detta?” Och när de undersökte och frågade, sa de: ”Gideon, Joashs son, har gjort detta.”
30 Och männen i staden sa till Joash: ”För ut din son så att han kan dö, eftersom han har brutit sönder baalsaltaret och eftersom han har huggit ner aseran som var bredvid det.”
31 Och Joash sa till alla som stod över (flockades runt, trängde sig på) honom: ”Ska ni ta strid för (försvara med ord) Baal? Eller ska ni rädda honom? Den som vill strida för honom ska dödas före morgonen, om han är en gud, låt honom strida för (försvara) sig själv, eftersom hans altare är nedbrutet.” 32 Och den dagen blev han kallad Jerubaal och han sa: ”Låt Baal strida (försvara sig) själv mot honom eftersom han har brutit ner hans altare.” 33 Och alla midjaniterna och amalekiterna och österns söner samlades tillsammans och de gick över och slog läger i Jizreels dal. 34 Men Herrens (Jahvehs) Ande klädde Gideon och han blåste en shofar, och Aviezer samlades efter (bakom) honom. 35 Och han sände budbärare över hela Manasse och även de samlades efter (bakom) honom, och han sände budbärare till Asher och till Sebulon och till Naftali och de kom upp och mötte honom.
36 Och Gideon sa till Gud (Elohim): ”Om du vill rädda Israel med min hand som du har sagt [lovat], 37 se, jag ska lägga en ulltuss på tröskplatsen, om det är dagg bara på ullen och det är torrt på hela marken, då ska jag veta att du vill rädda Israel med min hand som du har sagt [lovat].” 38 Och det blev så, för han steg upp tidigt på morgonen och kramade ur ulltussen och det rann ut dagg ur den, en hel skål full med vatten.
39 Och Gideon sa till Gud (Elohim): ”Låt inte din vrede upptändas mot mig, och jag ska tala bara en gång till, låt mig pröva, jag ber dig, men denna gång med ulltussen, låt det vara torrt på ulltussen och fullt med dagg på marken.” 40 Och Gud (Elohim) gjorde så den natten, för det var torrt bara på ulltussen och det var dagg på marken.
<- Domarboken 5Domarboken 7 ->