2 Och han sa: ”Se, nu är jag gammal, men jag vet inte vilken dag jag ska dö. 3 Därför, ber jag dig, ta dina vapen, ditt koger och din båge, och gå ut på fältet och fäll ett villebråd åt mig. 4 Och tillred (gör – hebr. asah) något läckert [en välsmakande måltid med viltstek och tillbehör] åt mig, något som jag älskar. Och för det till mig. Och jag ska äta. Gör detta så att jag kan [ordagrant: min själ] välsigna dig innan jag dör.”

5 Rebecka hörde när Isak talade med sin son Esau. Och Esau gick ut på fältet för att jaga en hjort och ta hem den. 6 Rebecka talade med sin son Jakob och sa: ”Se, jag hörde din far tala med din bror Esau och säga: 7 ’Hämta ett villebråd till mig och tillred (gör) något läckert så att jag kan äta och välsigna dig inför Herren (Jahveh) innan jag dör.’ 8 Därför, min son, lyssna noga och gör som jag befaller dig. 9 Gå till flocken och hämta därifrån till mig två fina killingar av getterna och av dem ska jag tillreda (göra) något läckert åt din far, något som han tycker om. 10 Och du ska ge det till din far så att han kan äta, så att han kan välsigna dig innan han dör.”

11 Jakob sa till sin mor Rebecka: ”Se, min bror Esau är en hårig man och jag är en slät man. 12 Min far kan till äventyrs vilja känna på mig och då blir jag som ett hån för honom och jag drar en förbannelse över mig och inte en välsignelse.”

13 Hans mor [Rebecka] svarade honom: ”Över mig ska den förbannelsen komma, min son, lyssna bara på min röst och gå och hämta dem åt mig.”

14 Och han gick och hämtade och förde dem till sin mor och hans mor tillredde något läckert (en lyxig måltid), en sådan som hans far älskade. 15 Och Rebecka tog Esaus, sin äldre sons, utvalda (finaste, bästa) kläder [någon form av högtidsdräkt] som hon hade hos sig i huset, och satte dem på sin yngre son Jakob. 16 Och hon satte skinn från killingarna på hans händer och på den lena (hårlösa) delen av hans nacke. 17 Och hon gav den läckra rätten och bröd som hon gjort i ordning i sin son Jakobs händer.

18 Och han kom till sin far och sa: ”Min far!”

19 Då sa Jakob till sin far [och ljög]: ”Jag är Esau, din förstfödde. Jag har gjort som du talat till mig (det du bett mig om). Stå upp [och kom], jag ber dig, sitt och ät av min anrättning [villebråd], så att du (din själ) kan välsigna mig.”

20 Men Isak frågade sin son: ”Hur har du funnit det så snabbt, min son?”

21 Då sa Isak till Jakob: ”Kom nära, jag ber dig, så att jag får känna på dig min son, om du verkligen är min son Esau eller inte.”

22 Och Jakob gick nära sin far Isak och han kände på honom och sa: ”Rösten är Jakobs röst, men händerna är Esaus händer.” 23 Och han kände inte igen honom eftersom hans händer var håriga som hans bror Esaus händer, och han välsignade honom. 24 Och han sa: ”Är du verkligen min son Esau?”

25 Och han sa: ”För det nära mig och jag ska äta av min sons anrättning så att min själ (hela min person) kan välsigna dig.” Och han ställde det nära honom och han åt och han gav honom vin och han drack. 26 Och hans far Isak sa till honom: ”Kom nära nu och kyss mig min son.”

27 Och han kom nära och kysste honom. Och han kände doften av hans kläder och välsignade honom och sa:

33 Och Isak darrade våldsamt och sa: ”Vem är då han som tog viltkött och gav det till mig, och jag har ätit allt av det innan du kom, och har välsignat honom? Ja, och han ska vara välsignad.”

34 När Esau hörde sin fars ord, skrek han ett högt (mycket stort) och bittert skrik och han sa till sin far: ”Välsigna mig, även mig, min far!”

35 Men han [Isak] svarade: ”Din bror [Jakob] kom med list och har tagit din välsignelse.”

36 Och han [Esau] sa: ”Heter han inte med rätta Jakob? [Jakob betyder ”den som håller i hälen” eller ”den som tränger undan”.] För han har trängt undan mig dessa två gånger. Han tog min förstfödslorätt och se, nu har han tagit bort välsignelsen.” Sedan frågade han: ”Har du någon annan välsignelse för mig?”

37 Och Isak svarade och sa till Esau: ”Se, jag har gjort honom till herre, och alla hans bröder har jag gett till honom som tjänare, och med säd och vin har jag försett honom, och vad mer ska jag göra för dig, min son?”

38 Och Esau sa till sin far: ”Har du inte någon välsignelse, min far? Välsigna mig, även mig, min far.” Och Esau lyfte upp sin röst och grät.

39 Och Isak, hans far, svarade och sa till honom: