1 Moseboken 19

Sodom och Gomorra förgörs

1 De två änglarna kom till Sodom på kvällen och Lot satt i Sodoms port och Lot såg dem och reste sig upp och mötte dem och han föll ned med sitt ansikte mot marken. [Att buga sig djupt var en dåtida vanlig hedersbevisning.]

2 Han [Lot] sa: ”Se vänligen, mina herrar [budbärare], jag ber er, vänd om och gå in i er tjänares hus och stanna där hela natten och tvätta era fötter, så kan ni stiga upp tidigt och gå vidare.”

De svarade: ”Nej, men vi ska stanna på torget (den öppna platsen) över natten.” [Det var inte ovanligt att resenärer sov på gatan insvept i sin mantel.] 3 Han vädjade intensivt till dem och de vände om till honom och gick in i hans hus och han gjorde en festmåltid åt dem och bakade osyrat bröd och de åt. 4 Men innan de lade sig omringade stadens män huset, Sodoms män, både ynglingar (tonåringar) och äldre, allt folk från varje kvarter. 5 De ropade på Lot och sa till honom: ”Var är männen som kom in till dig i natt? För ut dem till oss så att vi kan känna (ha en sexuell relation med) dem.”

6 Och Lot gick ut till dem vid dörren och stängde dörren bakom sig. 7 Och han sa: ”Jag ber er, mina bröder, gör inte denna ondska. 8 Se, jag har två döttrar som inte har känt (haft en sexuell relation med) någon man, låt mig, jag ber er, föra ut dem till er och ni kan göra vad ni finner för gott i era ögon med dem, gör bara ingenting mot dessa män, så sant som de har kommit under skuggan av mitt tak (är under mitt beskydd).”

9 Och de svarade: ”Flytta på dig” och de sa: ”Dessa kom hit på genomresa och han [Lot] vill vara domare! Nu ska vi behandla dig värre än dem.” Och de pressade sig hårt mot mannen, mot Lot, och kom nära för att bryta sönder dörren.

10 Men männen [änglarna] stack ut sina händer och drog in Lot till sig i huset och dörren stängde de. [Den mer ovanliga hebreiska meningsbyggnaden med verbet sist, indikerar att dörren inte förseglas på ett vanligt sätt utan övernaturligt.] 11 Och de slog männen utanför dörren med blindhet [ordet används bara här och i 2 Kung 6:18, kan syfta på både fysisk och mental blindhet], både små och stora, så att de tröttade ut sig själva på att finna dörren.

12 Och männen [de himmelska besökarna] sa till Lot: ”Har du några hos dig här, svärsöner, dina söner och dina döttrar och vem du än har i staden, för ut dem från denna plats, 13 för vi ska fördärva den här platsen, eftersom deras rop har vuxit sig stort inför Herrens (Jahvehs) ansikte och Herren (Jahveh) har sänt oss för att fördärva den.”

14 Och Lot gick ut och talade till sina [blivande] svärsöner som skulle gifta sig [hade gift sig] med hans döttrar och sa: ”Upp, gå bort från den här platsen, för Herren (Jahveh) ska fördärva staden.” Men han var för sina svärsöner som en som skämtar (skojar, driver med).

[Hebreiska texten är utan tempus. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter med ”redan gifta svärsöner” vilket skulle syfta på andra döttrar (än de två som nämns i vers 8) som redan var gifta, men eftersom döttrarna bor med honom är mer troligt att de är trolovade och texten syftar på blivande svärsöner (så översätter latinska översättningen Vulgata). Oavsett är huvudpoängen att de inte lyssnade och trodde inte att han menade allvar. Samma verb beskriver Saras svar, se 1 Mos 18:12, 13, 15.]

15 Och när morgonen grydde skyndade änglarna på Lot och sa: ”Stå upp, ta din hustru och dina två döttrar som är här, annars blir du bortsvept med stadens överträdelser.”

16 Men han [Lot] dröjde sig kvar och männen tog tag i hans hand och i hans hustrus hand och i händerna på hans två döttrar, Herren (Jahveh) var barmhärtig mot honom. Och de förde ut honom och ställde honom utanför staden. 17 Och när de hade fört ut dem utanför sa han: ”Fly för ert liv, se er inte tillbaka och stanna inte i slättlandet, fly till bergen, annars sveps ni bort.” [Slättlandet var förmodligen det område som omstörtades och bildade Döda havet.]

18 Lot sa till dem: ”Inte så min herre, 19 se till att din tjänare har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och du har visat stor nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) mot mig genom att du har räddat mitt liv. Jag kan inte [hinner inte] fly till bergen för att inte ondskan ska komma ikapp mig och jag dör.

[Lot förhandlar med huvudängeln på liknande sätt som Abraham med sina gäster, se 1 Mos 18:22-33. Han önskar fly till den lilla staden Tsoar. Här finns det hebreiska ordet chesed för första gången i GT. Det betyder nåd, omsorgsfull kärlek och trofasthet. Även ordet chen för nåd används här, men det beskrivs ingående i 1 Mos 6:8. Chesed är det vanligaste ordet för nåd i GT. Det förekommer 241 gånger. Totalt finns det fem olika rötter som betyder nåd fast på lite olika sätt i hebreiskan. Chesed är den typen av nåd som beskriver en omsorgsfull kärlek och även trofasthet. Det är nåden som bryr sig om på ett praktiskt sätt, driven av äkta kärlek som håller över tid. Chesed är en nåd som aldrig sviker.]

20 Se nu, denna stad är nära att fly till och den är liten (oansenlig) [Tsoar var den minsta av de fem städerna i detta område, se 1 Mos 10:19, så skona den], låt mig fly till den – är den inte oansenlig? – och jag (min själ) ska leva.”

21 Och han sa till honom: ”Se jag har gått med på din önskan också i denna sak, så jag ska inte omstörta staden som du talar om. 22 Skynda dig, fly dit, för jag kan inte göra något förrän du kommit dit.” Därför kallas staden Tsoar. [Tsoar betyder oansenlig, anspråkslös, ringa eller liten.]

Sodom förgörs

23 Solen hade gått upp över jorden när Lot kom till Tsoar. 24 Då lät Herren (Jahveh) eld och brinnande svavel regna över Sodom och Gomorra. Det sändes ner från himlarna av Herren (Jahveh). 25 Han omstörtade dessa städer och hela slätten och städernas invånare och det som växte på marken. [Förmodligen är denna omstörtning av hela slätten orsaken till att Salthavet (Döda havet) bildas, se 1 Mos 13:10; 14:3.] 26 Men hans hustru såg sig om bakom honom och hon blev en saltpelare.

27 Och Abraham steg upp tidigt på morgonen på den plats där han hade stått inför Herren (Jahveh). 28 Och han såg ut mot Sodom och Gomorra och mot slättlandet. Och se (hebr. vehinneh)! [Perspektivbyte, vi får se med Abrahams ögon:] Röken från landet steg upp som röken från en ugn.

29 Och det hände när Gud (Elohim) fördärvade slättlandets städer att Gud (Elohim) kom ihåg Abraham och skickade ut Lot från mitten av omstörtningen, när han omstörtade städerna som Lot hade bott i. [5 Mos 29:23; Jes 1:9; 13:19; Jer 50:40; Amos 4:11; Matt 10:15; 11:23-24; Jud 1:7; Upp 11:8]

Lot och hans döttrar

30 Och Lot drog upp från Tsoar och bodde i bergen och hans två döttrar med honom, för han var rädd för att bo i Tsoar och han bodde i en grotta, han och hans två döttrar. 31 Den förstfödde [äldre] sa till den yngre: ”Vår far är gammal och det finns inte en enda man på jorden som vill komma in till oss (ta oss till hustrur) på jordens vägar (kan betyda ”att ingen kommer gående på de vägar som gör det möjligt för dem att träffas” eller ”i enlighet med de världsliga traditionerna”). 32 Kom, låt oss ge vår far vin att dricka [så han blir berusad och tappar omdömet], och sedan ligger vi med honom, så att vi kan bevara vår fars säd.” [Tidigare var fadern villig att använda sina döttrar för sexuella ändamål utan deras samtycke. Nu använder de sin far för sexuella ändamål utan hans samtycke, se vers 8. Avsikten att bevara släktlinjen var ärbar, men sättet det gjordes på var avskyvärt. Att de var tvungna att berusa sin far visar att de visste att incest var fel, se 3 Mos 18:6-18; 1 Mos 38:13-26.]

33 Och de gav vin till sin far den natten [och berusade honom]. Och den förstfödda gick in och låg med sin far, och han visste inte när hon lade sig ner eller när hon steg upp.

34 På morgonen sa den förstfödda till den yngre: ”Se, jag låg i natt med min far. Låt oss ge honom vin att dricka i kväll också och gå du in och ligg med honom, så att vi kan bevara vår fars säd.” 35 Och de gav sin far vin att dricka den natten också. Och den yngre steg upp och låg med honom, och han visste inte när hon lade sig ner eller när hon steg upp.

36 Så blev båda Lots döttrar gravida med sin far. 37 Och den förstfödda födde en son och gav honom namnet Moab, denne är moabiternas stamfar till denna dag. [Moabiterna blev ett folk som bosatte sig öster om Döda havet i nuvarande Jordanien; namnet låter som ”från fadern” på hebreiska.] 38 Och den yngre födde också en son och gav honom namnet Ben-Ammi [låter som ”min släktings son”], denne är stamfar till ammoniternas söner till denna dag. [Ammoniterna bosatte sig norr om Moab; både Moab och Ammon var fiender till Israel.]

<- 1 Moseboken 18 1 Moseboken 20 ->