1 [Vers 1-7 är en enda lång mening med flera bisatser i grekiskan.]

Ni var [andligt] döda i era överträdelser (snedsteg, felsteg) och synder 2 som ni förut levde (vanemässigt vandrade) i, efter denna världens tidsålder [levnadssätt, dvs. samhällssystem med föränderlig etik och moral], efter fursten (härskaren, prinsen) över luftens (den lägsta atmosfärens) herravälde – den ande som nu verkar i olydnadens barn [de rebelliska, de som inte tror, de som går emot Gud]. 3 Bland dessa levde (var, vistades) vi också alla (var och en) en gång i vårt kötts (vår fallna gamla naturs) begär (lustar), när vi [ständigt] gjorde vad köttet och tankarna ville (ordagrant: ”när vi gjorde köttets vilja och dess tankar” dvs. lydde kroppens och sinnets impulser). Vi var av naturen [sedan födseln] vredens barn – [vi] liksom de andra …

[Vi var i vårt naturliga syndiga tillstånd på väg mot straffdomen – Guds vrede mot synden – såsom resten av mänskligheten.]

4 Men Gud, som är rik (obegränsad, överflödande) på barmhärtighet (medkänsla) – på grund av sin stora (intensiva, rikliga) kärlek (som är osjälvisk, utgivande och rättfärdig) som han älskat oss med, 5 fast vi var [andligt] döda genom överträdelserna (snedstegen, felstegen) – har gjort oss levande tillsammans med den Smorde (Messias, Kristus). Av nåd är ni frälsta!

[Gud ger sina barn av samma liv som uppväckte Jesus från de döda. På grund av Guds godhet och favör som inte kan förtjänas, är vi räddade, trygga, upprättade, bevarade, helade, försörjda, befriade, fria från synd och får evigt liv med Gud efter döden! Den grekiska verbformen uttrycker en fullbordad handling ”ni har blivit frälsta” som därför resulterar i att nu ”är ni frälsta”.]

6 Han har uppväckt oss tillsammans med honom, och satt oss [gett delat säte] med honom i det himmelska (”av himlarna”, de himmelska världarna) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, 7 så att han i kommande tidsåldrar kan visa på sin nåds rikedom som överflödar (överträffar, når längst) i godhet (vänlighet, mildhet, rättrådighet, se Gal 5:22) mot oss i den Smorde (Messias, Kristus), Jesus.

8 För av nåden [på grund av Guds oförtjänta favör och godhet] är ni frälsta [räddade från domen] genom tro (trofasthet, förtröstan) och detta inte av (utifrån) er själva – det är Guds gåva (presenten, offergåvan från Gud) [både nåden och gåvan står i bestämd form], 9 inte [med hjälp] av (utifrån) gärningar [goda handlingar, eget arbete och slit], så att inte någon ska kunna berömma sig (ta åt sig äran, ståta, bli högfärdig). 10 För vi är hans [Guds] hantverk (grekiska ”poiema”, Guds poem, ett vackert skapelseverk), som skapats (formats, omdanats) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus till [att vi ska kunna utföra] goda gärningar (arbete), som Gud har förberett [det grekiska verbet ”proetoimazo” betyder att något har utsetts och gjorts redo i förväg, se även Rom 9:23] så att vi ska vandra i dem [leva i det som Gud planerat].

11 Kom därför ihåg att ni förut var hedningar i köttet, ni kallades oomskurna av dem som [bara] genom ett ingrepp gjort av mänskliga händer i köttet kallar sig omskurna.

[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Redan på Mose tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet. Hjärtat behövde också omskäras, se 5 Mos 10:16; 30:6; Jer 4:4. Ceremonin utförs på den åttonde dagen efter födseln och kallas ”Brit mila”. Hebreiska ordet för omskärelse är ”mila” och förbund heter ”brit”.]

12 Kom ihåg att ni då levde utan (var separerade från) den Smorde (Messias, Kristus), utestängda från medborgarskap (utan en medborgares rättigheter) i Israel, och främlingar utan någon del i löftesförbundet. Ni var utan hopp och utan Gud i den här världen. 13 Men nu, i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har ni som en gång var så långt borta kommit nära, genom den Smordes (Kristi) blod.

14 För han är vår frid (harmoni och enhet), han har skapat (format) oss båda [jude och hedning] som en [kropp], och har brutit ner den skiljemur som fanns mellan oss, 15 genom att i sitt [eget korsfästa] kött ta bort fiendskapen, orsakad av lagens bud och stadgar.

[Runt templet fanns en skiljemur för att påminna om att hedningar inte fick gå in i templet. Där fanns skyltar med texten: ”Ingen främling får träda innanför templets inhägnad! Den som överträder bär själv ansvaret för sin död, som kommer att bli följden.” Hittills har två sådana varningsskyltar hittats. Den första hittades 1871 och finns på Istanbuls arkeologiska museum. Ett fragment från en annan sten som hittades 1936 finns i Jerusalem på Israel Museum.]

Han gjorde detta för att från de två [jude och hedning], i sig själv, skapa en ny människa och på så vis bereda frid, 16 och återförena båda i en kropp till Gud genom korset, och därigenom i honom själv döda fiendskapen. 17 Han kom och predikade de glada nyheterna om frid till er [hedningar] som var långt borta och [frid] till dem [judarna] som var nära. 18 För det är genom honom som vi båda genom [den helige] Anden har tillträde till Fadern [så att vi kan närma oss honom].

19 Därför är ni inte längre främlingar (okunniga, utan del i frälsningen) och flyktingar (som saknar en medborgares rätt), utan ni delar medborgarskapet med de heliga (Guds eget folk) och tillhör Guds familj. 20 Ni är kontinuerligt uppbyggda [som ett heligt tempel] på apostlarnas och profeternas grund, med Jesus den Smorde (Messias, Kristus) själv som hörnstenen [som är den första stenen i bygget och alla andra stenar riktas efter]. 21 I honom är hela byggnaden (huset) tätt sammansluten (hopbunden, hopsvetsad) och fortsätter att växa (höja sig) till ett heligt tempel i Herren. 22 I honom blir också ni [hedningar] sammanfogade [med judarna], för att forma en fast boning [till att vara ett heligt tempel] för Gud i (genom) Anden.

<- Efesierbrevet 1Efesierbrevet 3 ->