2 Och det hände vid kvällstiden [kring solnedgången en vårkväll] att David steg upp från sin bädd [efter eftermiddagsvilan] och gick upp på taket till kungens hus, och från taket såg han en kvinna som badade, och kvinnan var mycket vacker (god) att se på. 3 Och David sände och frågade efter kvinnan. Och man sa: ”Är inte detta Batsheva (Batseba), Eliams dotter, hustru till hettiten Orija (Uria)?” [Han var en av Davids officerare som hade gått ut i strid tillsammans med Davids armé. Namnet Bat-sheva betyder ”löftets dotter”.] 4 [David kunde inte släppa tankarna på Batsheva.] Så David sände budbärare och tog henne och hon kom in till honom och han låg med henne, för hon hade renat sig från sin orenhet (menstruation), och hon återvände till sitt hus.
10 Och man berättade för David och sa: ”Orija gick inte ner till sitt hus.” David sa till Orija: ”Har du inte kommit från en resa? Varför går du inte ner till ditt hus?”
11 Och Orija sa till David: ”Arken och Israel och Juda bor i hyddor och min herre Joav och min herres tjänare tältar på det öppna fältet, ska jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga hos min hustru? Du lever och din själ lever, jag vill inte göra något sådant.”
12 Och David sa till Orija: ”Stanna här idag också och i morgon ska jag låta dig gå.” Så Orija stannade i Jerusalem den dagen och nästa dag. 13 Och David kallade på honom och han åt inför honom och drack, och han blev berusad. På kvällen gick han ut och lade sig på sin bädd med sin herres tjänare, men han gick inte ner till sitt eget hus.
14 Följande morgon skrev David ett brev till Joav och sände det i Orijas hand. 15 I brevet skrev han så här: ”Ställ Orija i frontlinjen där striden är som hetast och dra dig tillbaka från honom så att han blir slagen och dör.” 16 Och det skedde när Joav höll vakt över staden [det belägrade Rabbah] att han placerade Orija på platsen där han visste att det fanns våldsamma män [i fiendehären].
18 Och Joav sände bud till David och lät berätta allt som skedde i striden, 19 och han befallde budbäraren och sa: ”När du har slutat tala alla stridens ord [som du ska tala direkt] till kungen, 20 kan det hända att kungens vrede reser sig och han säger till dig: ’Varför gick ni så nära staden för att strida? Vet ni inte att de skjuter från muren? 21 Vem slog Avimelech [Dom 9:53], Jerubeshets [Gideons] son? [Avimelech var Gideons son, se Dom 9:1. Gideon kallades också Jerubaal, se Dom 6:32, här i en annan stavning där avguden Baal byts ut till boshet som betyder skam, se även Eshbaal/Ishboshet (2 Sam 2:8; 1 Krön 8:33). Jerubeshet betyder ordagrant: skammen ska strida.] Var det inte en kvinna som kastade ner den övre kvarnstenen på honom från muren så att han dog i Tevets? [Idag staden Tubas, 15 km nordost om Shechem, se Dom 9:52-53] Varför gick ni så nära muren?’ Då ska du säga: ’Även din tjänare Orija, hettiten, är död.’ ”
22 Och budbäraren gick och kom och berättade för David allt som Joav hade sänt honom (till att berätta). 23 Och budbäraren sa till David: ”Männen fick överhanden mot oss och kom ut till oss på fältet men vi var över dem till portens öppning. 24 Och skyttarna sköt mot dina tjänare från muren och några av kungens tjänare är döda och även din tjänare Orija är död.”
25 Och David sa till budbäraren: ”Detta ska du säga till Joav: ’Låt inte denna sak misshaga dig, för svärdet slukar på det ena sättet eller det andra, låt er styrkas (bli fasta, säkra, tappra) i striden mot staden och omstörta den,’ och styrk honom du.”
26 Och när Orijas hustru [Batsheva] hörde att Orija, hennes man, var död, höll hon klagosång över sin make [i sju dagar]. 27 Och när sorgetiden var förbi, sände David och tog henne till sitt hus och hon blev hans hustru och födde en son till honom. Men det som David hade gjort misshagade Herren (Jahveh).